United States or Armenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det säger ju sunda förnuftet, att den, som blir erbjuden en hundralapp för tjugu kronor tror att säljaren har mist förståndet, och passar på tillfället att göra ett litet kap.» »Såvida inte samvetet », sade en av de andra. »Åh håll mun», sade Silverling.
Någon timme senare drev direktör A:son Ansén klädd i sportmössa och en av de kostymer, han ansåg snygg när han ännu var biträde i en speceriaffär på norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina hundralapparna i handen. De övriga fyra herrarna följde hans förehavande från andra sidan gatan. Till första offer utsåg han en ung man av affärstyp. »Skall herrn köpa en hundralapp!»
När bilen var i gång tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som genast fick klart för sig att Broman var velig. »Det är betalning för märket», sade Broman. »Jag köper det av dig för hundra kronor.» »Buuu!» sade pojken. »Vad farao tjuter du för?» »Buuu! De’ har jag sålt till Ville Andersson för tio öre å en biljett till bio.»
"Jag kan inte yttra mig bestämt förrän jag får tala med honom om någon sak, som jag säkert vet, att bara Erlandsson och jag känner till." "Gör det, Hilmér!" bad Erlandsson, "så ska du få se, att det är jag." "Till exempel den där hundralappen, som du lånade av mig i förra månaden", sade Hilmér. "Vilken hundralapp!" utbrast Erlandsson förvånad.
Ansén höll fram sina fem hundralappar solfjädersformigt och sade: »Köp en hundralapp, löjtnanten! Ny och fin och garanterad äkta! Kostar bara tjugu kronor.» I detsamma anlände den femte kunden.
»Nå», sade Perén. »Tror du, att du skulle kunna sälja en hundralapp för tjugu kronor?» »För tju jo, tacka katten för det! Det skulle väl vem som helst kunna.» Perén tog långsamt upp sin plånbok och plockade fram fem fina och släta nya hundralappar. »Antag att vi utnämner Ansén till försäljare. Han är opartisk och dessutom smärt ännu.
Perén särskilt yrkade på detta, emedan han ville ha fastställt att sedlarna över huvud taget icke voro säljbara ens till det begärda låga priset. När alltså en landsortslöjtnant på väg till Gymnastikcentralen närmade sig, antastades han av Ansén: »Vill löjtnanten köpa en hundralapp!» »Köpa vad?» svarade officern och stannade.
»Vafalls?» sade den andre och stannade. »Köp en hundralapp! Ny och garanterad äkta, för tjugu kronor.» Den unge mannen granskade Ansén ett ögonblick och blev röd. »Dra åt skogen, sabla drummel», röt han. »Vore det inte mitt på gatan, så skulle ni få smörj. Har ni inget bättre att göra än att gå ute och driva med folk?» Så gick han.
Har du inte själv sålt höboss som tesurrogat med ett par tusen procents avans, och har vi inte allesammans på samma sätt bevisat äktheten av min sats.» »Tror du», sade Perén, »att du skulle kunna sälja en hundralapp för hundratjugu kronor?» Silverling skrattade. »Ja, nästan», sade han. »Men det var inte precis så, jag menade.»
Dagens Ord
Andra Tittar