United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Nå», sade Perén. »Tror du, att du skulle kunna sälja en hundralapp för tjugu kronor?» »För tju jo, tacka katten för det! Det skulle väl vem som helst kunna.» Perén tog långsamt upp sin plånbok och plockade fram fem fina och släta nya hundralappar. »Antag att vi utnämner Ansén till försäljare. Han är opartisk och dessutom smärt ännu.
Någon timme senare drev direktör A:son Ansén klädd i sportmössa och en av de kostymer, han ansåg snygg när han ännu var biträde i en speceriaffär på norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina hundralapparna i handen. De övriga fyra herrarna följde hans förehavande från andra sidan gatan. Till första offer utsåg han en ung man av affärstyp. »Skall herrn köpa en hundralapp!»
Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och hon nödgade oss därtill. Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
»Vafalls?» sade den andre och stannade. »Köp en hundralapp! Ny och garanterad äkta, för tjugu kronor.» Den unge mannen granskade Ansén ett ögonblick och blev röd. »Dra åt skogen, sabla drummel», röt han. »Vore det inte mitt på gatan, så skulle ni få smörj. Har ni inget bättre att göra än att gå ute och driva med folk?» Så gick han.
Däremot var hon fullt villig att ta emot åttio kronor om Ansén ville växla hundralappen i en affär. Därpå strandade den affären, och som tre personer nu vägrat köpa måste Silverling till sin förvåning erkänna sig slagen, men efter ett kort sammanträde beslöts att experimentet skulle fortsättas.
Att jag är en lampa det sen J alla, att äfven jag någongång lyst, det tron J utan att jag behöfver säga det, och ehuru J sen, att jag endast är af simpel lera, så förmodar jag att J icke derföre ansen mig för ringare, ty J veten väl att den simplaste lerlampa kan lysa den vise, under det den slösande oduglingen bränner doftande oljor i dyrbara gyllene käril.
Nästa offer blev en äldre gentleman, som först noga förhörde sig om sedelns äkthet, och sedan så demonstrativt såg sig om efter en poliskonstapel att Ansén fann sig föranlåten att försvinna i folkhopen för en stund. Nummer tre var en medelålders dam, och hon blev genast intresserad.. Men hon vägrade envist att ta upp tjugu kronor ur väskan för att lämna dem i utbyte mot hundralappen.
Med en artig gest räckte Kvick tillbaka den ena hundralappen till Ansén, stoppade lugnt de andra fyra i fickan och fortsatte sin väg mot de väntande ådekolångnubbarnas mångfald.
Då sade konungen till dem: »Vad I ansen vara bäst vill jag göra.» Och konungen ställde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen. Men konungen bjöd Joab, Abisai och Ittai och sade: »Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.» Och allt folket hörde huru konungen så bjöd alla hövitsmännen angående Absalom.
Ansén höll fram sina fem hundralappar solfjädersformigt och sade: »Köp en hundralapp, löjtnanten! Ny och fin och garanterad äkta! Kostar bara tjugu kronor.» I detsamma anlände den femte kunden.