United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Jag kan inte yttra mig bestämt förrän jag får tala med honom om någon sak, som jag säkert vet, att bara Erlandsson och jag känner till." "Gör det, Hilmér!" bad Erlandsson, "så ska du få se, att det är jag." "Till exempel den där hundralappen, som du lånade av mig i förra månaden", sade Hilmér. "Vilken hundralapp!" utbrast Erlandsson förvånad.
När konstaplarna gått, steg Erlandsson långsamt fram till Hilmér, spände ögonen i honom och sade sakta och tydligt: "Ge mig tillbaka mina pengar!" "Vilka pengar!" svarade Hilmér oskyldigt. "Ge mig tillbaka pengarna, annars så....", sade Erlandsson hotfullt. "Men du har ju i vittnens närvaro erkänt...." Då slog Erlandsson till, men Hilmér visste vad som komma skulle och vek undan.
I detsamma öppnades dörren och Hilmér klev in. "Vad är det för väsen här inne?" frågade han. "Det hörs ju över halva sta'n." "Hilmér!" skrek Erlandsson. "Gudskelov att du kom! Rädda mig! Jag har paraffinerat mig i ansiktet så att Dolfi inte känner igen mig, och inte vill hon titta på födelsemärket heller. Och nu låter hon polisen ta mig. Hilmér, gamle vän! Säg att du känner igen mig."
Det var ett mycket pinsamt ögonblick för Erlandsson, men han behärskade sig och överlämnade etthundra kronor till Hilmér, som genast lät det orättfångna godset försvinna i sin ficka. "Nu känner jag igen honom!" sade Hilmér. "Det är Erlandsson. Alldeles tvärsäkert. Egendomligt att jag inte kände igen honom förut. Herrarna kan låta honom gå."
Hilmér betraktade sin vän länge och noggrant och smålog. "Nå", sade konstapeln. "Känner herrn igen honom?" "Det är tvivelaktigt!" sade Hilmér och arrangerade sitt ansikte så, att det uttryckte tveksamhet. "Vissa detaljer tyder på att det kan vara han, andra på att det inte är han." "Det här är jag!" kved Erlandsson.
"Jag bad dig låna mig hundra kronor, och jag fick det!" sade Erlandsson enkelt. "Stämmer!" instämde Hilmér. "Men jag är inte riktigt övertygad än. Betala igen pengarna, så skall jag tro dig. Det är klart", sade han till poliserna, "att karlen inte betalar Erlandssons skulder, utan att det är Erlandsson." "Naturligtvis inte!" ansågo dessa.
"Han minns det inte", sade Hilmér med bestämdhet till konstaplarna. "Det är inte Erlandsson." Redan hårdnade polisgreppen i hans armar, när Erlandsson skrek till: "Jo, jo, jag minns!" "Stopp lite", sade Hilmér. "Det kanske är han i alla fall. Minns du hur det gick till när du lånade den?" "M nej jag menar jo." "Nå, berätta då!"