United States or Portugal ? Vote for the TOP Country of the Week !


vaknade han. Men Träsken ryckte henne åt sidan. Han tog pojken armen och skjutande Lill-Lars och flickorna framför sig, gick han in i kammaren. Efter en stund kom han åter, sprang ut gården, vände tillbaka med fiolen under armen. Han sade: Det tör inte göra något, om jag spelar lite? Ingen svarade. Han steg in i kammaren, sköt sakta igen dörren. Gammelhyndan tystnade, hundarna tystnade.

Det andra stället uppe i fjället, där folket lefde som röfvare med supande och slagsmål, kände Kristina väl till. Hon hade nyss där inne i gården talat om för barnen huru de, grannfolke, farit fram i bröllopsgården med skjutande och knifskäring. Huru fjärdingsman och länsman kommit, veckan efter bröllopet, och häktat husbonden själf för lönkrögeri och finndrängen för knifskäring.

Och anseende sig böra inskrida, tog han kaffepannan och slog upp i pastorns kopp, ställde brännvinsflaskan bredvid och med en bugning bjöd honom att hålla till godo. Med en förkrossande blick lyfte den gamle sitt gråa huvud, som om han ville skrämma slag Carlsson, och skjutande koppen ifrån sig med vämjelse, spottade han ut: Är du hemma här, du, dräng?

När smeden besinnat detta en timmes tid, vände han mössan rätt fram, tog mod till sig och gick upp i det bromsiska huset. Han ringde och skjutande undan jungfru Lisen trädde han rakt in i ingenjörens rum. Jo, det hade sin riktighet. Där satt ingenjören blek som en slaktad tupp och med bindel kring halsen. Smeden harsklade och sade: Inte tusan ska ingenjörn och skära halsen av sig.

Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka: "Nej, förståndige Petrus, i vrån jag gömma mig unnan; Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma. Som det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt, Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen. O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!" Sade och snyftade bittert och grät.

JULIA (skjutande honom tillbaka.) Nej, pass! Jag tycker ej om kyssar

Det var ej ett beslut, fattat i huvudet. Han kände det. Det var inte längre bara ödet, som smitt dem samman. Nu fanns det också någonting annat mellan honom och henne: Han skulle bli rik; och hon visste det . Han tyckte sig växa i pausen, som uppstått. Och som om han under detta ständiga skjutande i vädret ej helt och hållet ville växa från henne, sade han: Du blir rik, du också. Naturligtvis!

Och anseende sig böra inskrida, tog han kaffepannan och slog upp i pastorns kopp, ställde brännvinsflaskan bredvid och med en bugning bjöd honom att hålla till godo. Med en förkrossande blick lyfte den gamle sitt gråa huvud, som om han ville skrämma slag Carlsson, och skjutande koppen ifrån sig med vämjelse, spottade han ut: Är du hemma här, du, dräng?