United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, förståndige vän, ej mäktar du trifvas i stugan; Visst som en brännande glöd för din fot är det fredliga golfvet; Men att syssla i skogar och kärr onödigt och ständigt, Sådant är ditt. Nu måste du dock slå jakten ur hågen.
Knappast skulle ändå den förståndige Petrus ur dvalan Vaknat, trött som han var af de förra dagarnas mödor, Hade tillika en stormande träta på muren ej uppstått, Hvilken med buller och brak tillväxte i nattliga mörkret.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom. Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft. Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
Men hon svarade nu, den driftiga Anna, förtrytsam: "Aldrig ser jag ett slut på din häftiga längtan till skogen. Är du en björn till sinne och håg, förståndige Petrus, Lysten beständigt på rof och önskande jakter och vildbråd?
Stäfvan emottog rörd den förståndige Aron, sitt anlet Lyfte han högt, att den svällande tårn knappt kunde ur ögat Rulla, men glad i sin själ genmälte han: "Prisa och tacka Vill jag min Gud, som mig förde till er, välaktade herre!
Sade; men leende tog Mattias och hängde på axeln Remförsedda geväret och tryckte sin mössa på hufvet, Villig att vandra åstad till jägarens värf och till älskarns. Morgonsupen förglömde dock nu den förståndige Petrus Hvarken att taga sig själf eller bjuda sin ärade svåger, Utan de söpo med lust och togo sig värma på färden.
Han har också känt, huru godt det gör honom själf ända in i hjärtat, när mor eller far sluter honom i sin famn och talar ömma, vänliga ord till honom. Lillen har en så brinnande lust att vara vänlig och god mot alla, mot far och mor, mot tjänarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke minst mot den förståndige och vänfaste hunden.
Blodet, som de nyss sett märken efter, hade fyllt den förståndige gossens hjärta med en mörk aning, hvilken snart skulle bekräfta sig på ett sorgligt sätt. En ny skara vildar slöt sig nämligen till dem, och dessa dansade och skreko i segerjubel, några klädda i de dödade matrosernas kläder, medan andra svingade annat af de röfvade föremålen omkring sina hufvud.
Värden och herregårdstorparen själf, den förståndige Petrus, Stod från bänken opp, där han sutit i slumrande dvala, Gäspade länge, strök ur pannan det yfviga håret, Sträckte mot taket armarna högt och blåste omsider Makligt ur tröttad kropp den tungt insmygande sömnen.
Skyndsamt började sen den förståndige Petrus att klä sig, Drog med förnöjelse på de bepröfvade, hålliga, gråa Vallmanskläder, som skylde mot köld hans fylliga lemmar, Passade fötterna sen i värmande strumpor af svart ull, Skodde sig snabbt, steg opp, tog fårskinnspälsen af väggen, Svepte sig välansenlig i den och spände kring medjan Läderbältet, prunkande grant med sitt häkte af mässing.