United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
En lämning Låg på det rymliga bordet ännu, kring stäfvan med kalja Stycken af hålkaksbröd och i koppar potäter och mujkor. Stugan var väl uppeldad och varm; från härden vid ugnen Spred en sprakande glöd den behagliga hettan och fyllde Taket med skyar af rök, att pärtorne knappast och slädan Kunde på sparrarme ses, där lagde de voro att torkas.
Till bordet Gick han och såg med bedröfvelse ned i stäfvan, som tom var. Denna sände han ut med en skäggig broder att fyllas. Därpå såg han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten Bringa i ro, att han ej, där på golfvet han hvilade utsträckt, Skulle för fötterna ligga och hindra hans dans och de andras.
Stäfvan emottog rörd den förståndige Aron, sitt anlet Lyfte han högt, att den svällande tårn knappt kunde ur ögat Rulla, men glad i sin själ genmälte han: "Prisa och tacka Vill jag min Gud, som mig förde till er, välaktade herre!
Men i detsamma syntes i dörrn den saknade flickans Rodnande kind, och hon kom att spola sitt färgade ullgarn. Stäfvan bar hon i handen också, af det jäsande ölets Fradga bestänkt, då hon skred som en morgonstjärna till bordet Och med ett leende fäste sin blick på den raske Mattias.
Först dock drack han, hvad öfrigt af öl i den tumlande stäfvan Blifvit, och strök ur mustascher och skägg det fastnade skummet; Men sen gick han åstad för sin älskade broder att fria. "Hedda!" ropte han strax, då i hushållskammarn han inkom, "Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen; Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!
Hon dröjde då borta i tre dagar och tre nätter ... men nätterna gingo fortast, dem räknade man ej. Under tiden skötte Pekka hushållet. Han hade att gå till källan efter vatten om morgnarne. Han tog stäfvan, på solen kunde han se, att klockan var fem gick dit och öste i med näfverrifvan. När han fått sitt kärl fullt, sträfvade han hem med den tunga bördan.
Med möda Kom jag till spiltan fram. Där stod med hängande hufvud Kon och tuggade halm och sörjde. Det torkade jufrets Spenar med darrande hand jag fattade, ömsom den ena, Ömsom den andra försökte jag då förgäfves, en droppe Skänkte de ej. Förtviflad jag pressade hårdare; blod blott Trängde sig ut, och röd bestänkte den botten af stäfvan.