United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där i sin jämmer glömde han ej det kära geväret; Utan att fälla en tår och utan att klaga sin smärta Höll han det än i sin hand, då till högkvarteret de hunno.
Ren svårt sårad var en af de båda och famnade marken Utan att resa sig mer, och den andra begynte att tröttna. Själf med geväret i handen, beredd att värja mig ständigt, Stod jag och hoppades än, då en ryttareskara i fjärran Syntes och störtade fram i galopp till kamraternas bistånd. Då var ute med allt.
Bifall fick han på bönen och kom med geväret tillbaka.
Ingen vek; där bröto med lugn soldaterna först fram, Bönderna följde och ropade högt och värjde sig vrede; Så de slogo sig sist med möda igenom och kommo Fram till ställe och ort, men många de lämnade efter, Träffade svårt af fientliga skott, och många de förde Sårade med, bland dem den tappre korpralen Johannes, Som, då han åtta gånger geväret laddat och åtta Bussar förgjort, sist träffades själf af en kula i benet Och af en redlig vän blef bragt på en kärra och räddad.
Det var en kort bön, som han lärt av mor sin, och han uppläste den av gammal vana med hög och ljudelig röst, innan han, med ränseln under huvudet och geväret vid sidan, somnade. Det var, med ett ord, den lilla bönen: "Gud, som haver barnen kär, se till mig, som liten är" o. s. v.
Sörj därför ej, om ett glas du tar, För betalningsn, den får gå; Ett glas för Lappo till godo du har Och för Ruona fullaste två. Och stod han, Svärd, vid geväret Med sin tappra, vänliga själ Och hade dig sett, hur i dag igen Du blödde och slogs likväl, Då stod du hos honom i denna stund Som en son hos sin köttsliga far, Och, så sant jag lefver, på jordens rund Fanns aldrig ett ädlare par."
Sade; men leende tog Mattias och hängde på axeln Remförsedda geväret och tryckte sin mössa på hufvet, Villig att vandra åstad till jägarens värf och till älskarns. Morgonsupen förglömde dock nu den förståndige Petrus Hvarken att taga sig själf eller bjuda sin ärade svåger, Utan de söpo med lust och togo sig värma på färden.
Om i mitt hem jag förgår mig en gång, så räknar dock ingen Grant därpå, ty man vet, att jag gör det en annan gång bättre; Här blott så, som jag visar mig först, är jag ärad och ansedd; Säg därföre också, hur säkert det gamla geväret Kastar en kula i mål? Jag är rädd att af mycken förtröstan Skjuta på håll och bomma och bli åtlöje för andra."
Vred steg gamle Hane opp och talte: "Väl har Gud sex söner mig förlänat, Seniga och axelbreda gossar, Men om tolf jag hade, gick väl någon Glad för fosterland och hem i döden?" Så han sade och från väggens trädknapp Nedtog lugn det rostade geväret.
Det syntes, om närmre hans skick man såg, Där han satt med geväret stödd, Att han följt med möda vårt skyndade tåg Och att rocken var genomblödd. På honom såg hon från stund till stund Så moderligt varmt och rent, Som om varje glas, hon räckte en kund, Just varit åt honom ment.