United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Förrn någon annan till anfall kom, Tre djupa sår han fått. Då bröts hans kraft och han såg sig om, Såg efter, hvad hjälp han hade, Hur tappert hans bussar gått. Han sjönk till jorden, han såg och såg; Det var som förtrolladt, nej! Hans gamla korpral vid hans sida låg, Hans enda vasagosse, De öfriga såg han ej.
Folket hurrar hela gatan efter, det rör sig som i en myrstack, fönsterna fyllas, halsar och kikare sträckas fram; en trupp livgardister utklädda till Carl XII:s bussar rida fram och se något brydda ut över den roll de fått sig ålagd; folket hurrar men ser icke ut att vara överväldigat.
Kapten Enehjelm hade själf deltagit i kriget 1808 såväl som 1788, och i hans hem, där den unge informatorn så vänligt upptogs, hade denne, som han själf senare nämner i bref till Montgomery, "tillfälle att höra och läsa kortare relationer om krigshändelserna". Bland andra "krigets bussar" som bodde i trakten, nämner traditionen en löjtnant Karl Palmroth, 1808 officer vid björneborgarne, af hvilken studenten skull emottagit intryck från krigstiden.
Men om med färre och om med fler, Det gaf han ej akt uppå, Han följde sitt gamla krigsmaner: "Tätt efter i fjäten, bussar, Nu gäller det fart, låt gå!" Det var i striden vid Virta bro Den sista, där han var med; På ögonblicket sågs allt bero, Fahlander, Malm och Duncker, De broto mot stranden ned. Där stod Tutschkoff med ett tusen man. Sex hundra blot hade de.
Ingen vek; där bröto med lugn soldaterna först fram, Bönderna följde och ropade högt och värjde sig vrede; Så de slogo sig sist med möda igenom och kommo Fram till ställe och ort, men många de lämnade efter, Träffade svårt af fientliga skott, och många de förde Sårade med, bland dem den tappre korpralen Johannes, Som, då han åtta gånger geväret laddat och åtta Bussar förgjort, sist träffades själf af en kula i benet Och af en redlig vän blef bragt på en kärra och räddad.
På hans dräkt är fienden röjd, men finns för en sup här Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i fågeln? Sade; men alla de hörde hans ord med förvåning och undran, Alla sågo i mark och mumlade sakta i tändren, Och så bviskade en och en ann' sin granne i örat 'Ville väl hellre lofva att månen skjuta i pannan; Är han ock längre borta, så får man dock sikte på honom. Men där trädde han fram och spände sin hane betänkligt, Rynkande ögonabryn och styfva mustascher, min farbror.
Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser, Det gör jag allt för hedern att stå närmst er; Men är det så, att äran er syns för klen, Så tar jag bort den andra och gör med en." Och Konow spände blicken, som han var van: "Du är en präktig pojke och stursk som fan, Blif, som du var, min närmaste man och kund, En sådan har man gagn af i nödens stund."