Men när han övertygat sig, att denna döden liknande skepnad var hans fosterfaders, kastade han sig till hans fötter, omfattade hans knän och utbrast i höga klagorop. Läkaren och Eufemios skyndade att avlägsna den olycklige ynglingen, vars uppförande synbarligen ökade Petros' oro. Därefter avkläddes den sjuke och lades i säng.

Om han har hjärta för annat än sitt guld, skall han ångra sin hårdhet; men hans ånger har kommit för sent, och det skall vara hans eviga straff. Myro skyndade ut. En stor del av åskådarne följde henne för att giva luft åt sin harm mot den rike mäklaren och bevittna det sätt, varpå han emottoge underrättelsen om sin dotters och hennes barns död.

Det öfriga af detta tröstetal försvann bland stegarna i den gamla klockstapeln, under det vår kund skyndade ned för att åter svettas och hungra en stund i sitt nyss åtagna värf. hastig var herr Flygerman i sina rörelser, när han en gång kom sig i språng, att den unga frun icke hann räkna många bedröfliga minuter, förrän hon åter hörde hans stämma från de lägre våningarna i tornet.

Men Ahimaas, Sadoks son; sade ännu en gång till Joab: »Låt också mig, vad än ske, skynda åstad, efter etiopiernJoab sade: »Varför vill du skynda åstad, min son, detta ju icke kan vara ett glädjebudskap som skaffar dig någon lönHan svarade: »Vad än ske vill jag skynda åstad sade han till honom: » skynda Och Ahimaas skyndade åstad och tog vägen över Jordanslätten och hann om etiopiern.

Men hon aftonen hörde resvagnen köra fram för den stora trappan, hon hörde bullret av steg, som från alla husets kanter skyndade mot vestibulen, hon till slut hörde Louis' egen klangfulla, befallande röst kunde hon ej stanna i sitt rum längre. I

Magistern, som afstånd bevittnat uppträdet, skyndade till undsättning och jagade hundarna bort. Katten ville hon icke släppa ifrån sig utan bar honom ända fram till gården.

Sju och tjugu djurkroppar voro nu upphängda i träden, och asfåglarna skyndade sig från bordet och slaktställena för att hugga ut deras ögon. en gång började ett allmänt ropande och sjungande, liksom om blodlukten hade försatt de nyss bistra och trumpna bondeskarorna i vildaste yrsel. Det var dock icke enbart det myckna blodet, som hade en sådan verkan.

Han skakade i hela kroppen liksom av raseri, vacklande, raglande försökte han några steg framåt men föll huvudstupa ned i sin grop igen. Ett skott ekade genom skogen, David reste sig och sprang, han hörde hundskall och skyndade dit.

Somliga fingo till svar, att han inte bestämt sig, vilket ofördröjligen meddelades i extra upplagor, andra fingo inga svar alls, och skyndade att trycka extrablad om den saken.

Det lockiga, rika ljusa håret och kanske också hennes eget hjärta sade henne genast, vem han var. Hon skyndade sig fram förbi de andra nunnorna och omfamnade honom med en ömhet, som genast gjorde den lille till hennes förtrogna vän.