United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det öfriga af detta tröstetal försvann bland stegarna i den gamla klockstapeln, under det vår kund skyndade ned för att åter svettas och hungra en stund i sitt nyss åtagna värf. Så hastig var herr Flygerman i sina rörelser, när han en gång kom sig i språng, att den unga frun icke hann räkna många bedröfliga minuter, förrän hon åter hörde hans stämma från de lägre våningarna i tornet.
Han dref handel, men i kramboden stod han och slumrade; han var rådman, men på rådhuset teg han; i klockstapeln var han och ville han vara ett orakel.
Middagen kom och åtskilde skarorna. Hvar och en gick hem till sitt för att vid en god måltid skingra sitt missnöje och styrka sig efter färderna; blott en enda person blef kvar ännu i klockstapeln. Det var ett ungt fruntimmer, sedan ett år maka åt en sjökapten.
Magnus flydde med avsky och fasa från klockstapeln och gömde ansiktet i Algot Brynjulvssons kläder. Små flockar av getherdar och vallkullor började nu också samlas på de andra höjderna. I början stodo de bondblyga och försagda. Togo de ett par steg framåt, stannade de strax igen, dumma och främmande för varann.
Det var just det ögonblick, då herr Gyllendegs sköna dröm höll på att utveckla detta gyckelspel, som generalen med sitt biträde ytterst stilla närmade sig hans trappa. I en pinsam väntan tillbragte de båda äfventyrarene där de få stunder, som förgingo, innan de till klockstapeln afskickade hunno gifva signalen.
Just då han fått detta bittert ljufva knot färdigt i sitt hjärta, nalkades han klockstapeln, förbi hvilken vägen ledde, och hörde i detsamma sitt namn ropas tvenne gånger liksom ifrån höjden. "Herr Flygerman", ljöd rösten, "herr Flygerman, se hit!" Om lika många pilar som ord susat kring herr Flygermans öron i detta ögonblick, hade han icke kunnat blifva mera häpen, än han blef.
Lägg icke sådana småsaker på sinnet, meningen var icke så ond, som den lät. Ingen kan neka, att icke det är litet besynnerligt att kalla en opp i klockstapeln för att se efter fartyg, då man icke har någon kikare. Men hvad man icke har, kan man väl få.
Väl trodde man det bli roligt nog att få den gamle bagaren uppväckt och uppskrämd; men hela hans straff skulle dock bli blott en sömnlös natt. För att ge saken större både vikt och allmännelighet borde man få om händer nyckeln till klockstapeln och kunna ge den vanliga eldsignalen medelst klämtning.
Såsom en amatör af tonkonsten, särdeles den bullrande, hade han väl tusende och en gång varit uppe i klockstapeln för att höra på ringningen eller vid särdeles lycka få trampa den minsta klockan själf, och han kände därför, såsom han själf androg saken, klockstapelnyckeln bättre än sin egen trumkäpp och kunde skilja den från kyrknyckeln, fast båda hade krusade och genombrutna handtag och voro lika stora.
"Jag kan då slippa helst i hans farstu?" frågade trumslagaren envist. "Nej", sade generalen bestämdt, "du får ej visa dig i början på hela gården; men", tillade ha med vänskap, "du kan få följa med dem, som gå för att ringa i klockstapeln, där har du mycket roligare." "Tackar ödmjukast", anmärkte vår kund, "så galn är jag icke, att jag går dit.