United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Louis de Châteauneuf ryckte till, när han strax, överst på trappan, såg hennes vita klänning; med en omedvetet spejande blick på tjänstfolket vände han sig raskt om. Så gick han beslutsamt emot henne och mötte henne på trappavsatsen. Ljuset från vestibulen föll blott svagt dit upp, och de voro så gott som allena. I
Han satte sig vid ett fönsterbord och såg på matsedeln med den trötthet i blick och min som man ofta finner hos de gamla uteätarna. En vaktmästare kom rusande från vestibulen. Anna-Claras fader såg honom komma och sprang emot honom. Telefonens mikrofon låg på ett litet bord avlyftad från apparaten.
Svärsonen tog honom under armen och de gingo över torget bort till det lysande hotellet. Fabrikören hade icke varit där efter änkan Carléns död. Prakten förbryllade honom. När han kom in i vestibulen måste han stanna. Det är rakt som i kungliga operan förr i världen. Husch, va det måtte ha kostat. Det frackklädde herrn, som ville hjälpa honom av med rocken, gjorde honom ännu mera förlägen.
Men då hon på aftonen hörde resvagnen köra fram för den stora trappan, då hon hörde bullret av steg, som från alla husets kanter skyndade mot vestibulen, då hon till slut hörde Louis' egen klangfulla, befallande röst då kunde hon ej stanna i sitt rum längre. I
Prästen stod slagen med häpnad och följde med ögonen Annæus Domitius, medan denne genom vestibulen gick in i aulan. Aulan företedde ingalunda den anblick av förvirring, som man under sådana omständigheter kunnat vänta.
Edmées rörelse var så stark, att hon, då de äntligen nådde hem i Rue du Bac, icke ville profanera denna dags stora händelser genom att växla ord över dem. Hon sade godnatt redan i vestibulen, och företrädd av Valentine, som bar ljuset för henne, gick hon strax upp på sina rum. Så snart hon kom in i rummet, såg hon, att där på bordets mörka mosaikskiva låg ett brev.
Gammalmodiga karosser och lätta, moderna kabrioletter höllo i kö utanför Madame Permons lilla hôtel i Chaussée d'Antin. På trappan, för tillfället så prydd med levande växter, att den bildade en lövrik allé upp till vestibulen, som i stil därmed föreställde en berså bägge upplysta av en massa kulörta lyktor i nationalfärgerna var en jämn, oavbruten tillströmning av civila och militära kavaljerer samt unga » merveilleuses », som, innan de gingo upp, kastade schalar och palatiner till tjänarna och därpå, barhalsade, bararmade, i
Jag önskar dig en god natt, min fader! Den korthalsade försvann genom en dörr, som förde ut till peristylen. Pelarhelgonet. En stund därefter skredo två skepnader, höljda i kåpor, över aulan och trädde genom vestibulen ut på gatan Kerameikos. De voro biskopen och den unge föreläsaren.
Den svarta tjensteanden hade redan slagit sig ner på framsätet. De två unga männen från vestibulen vandrade i sällskap uppåt staden. »Hvem var det Wille Zimmermann tog emot?» frågade den sist ankomne, ett långbent exemplar med glosögon och en mun som hade svårt att räcka till om tänderna, hvilket kom honom att gå omkring i verlden med ett uttryck af stereotyp förvåning. »Sin mor?» »Sin mor?
Sedan jag köpt biljett väntade jag i vestibulen bland andra morgontidiga, morgonruskiga resande. Jag stod och såg ut på den öppna platsen; jag skulle väl få se ett eller annat bekant ansikte snart Knut Hermans eller kanske Ivar Mörckes. Det var mig likgiltigt hvilket. Att råkas på en järnvägsstation, där hvar och en tänker bara på sina koffertar, är endast ett obehag.