United States or Peru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anna-Claras moder ville vara ensam då hon mötte sitt barn. Mannen gick tillbaka till vännerna. Han såg sig omkring. Det var som han aldrig förut sett detta rum. Där hängde en vaktmästare mot en vägg och där satt en kassörska vid en pulpet. De sågo trötta och döda ut. I detta ögonblick kanske Han sprang ut i vestibulen. Någon ringt? Hör efter noga! Där kom en gammal man in i matsalen.
Han kommer, segrarn, hjälten, med skumhöljdt spann Han skyndar fram, af dånande vagnar följd, Och skaran nalkas, glimmar, försvinner, nej! Den stannar, stannar, Dmitri, på slottets gård. En blixt af häpnad, ljuf, men förkrossande, Den ädla slottsfruns hjärta igenomfar, Dock går hon glad att möta sin höge gäst Och hinner vestibulen med hastad gång. Hvad syn! Där står monarken i höghet ren.
Hon hörde, hur det ena ekipaget efter det andra rullade in på gården och stannade utanför stora trappan, det oupphörliga bullret av nyårsgratulanternas steg och röster i vestibulen. En och annan av familjens intimare bekanta gjorde henne en kort visit på hennes rum och medbragte en liten gåva.
Har man lyckligt funnit en väg genom denna vedervärdiga skara och genom förstugan inkommit i aulan, skönjer man i den skumma pelargången närmast vestibulen en samling människor, som vänta på audiens: dels hedningar, som vilja anmäla sitt beslut att övergå till kristna läran, dels rättsökande kristianer, som föredragit att hänskjuta sina tvister till Petros i stället för den världsliga domstolen.
Men larmet nalkades hastigt, ty Simons bår, som nyss skridit genom dubbelporten, hade ännu icke hunnit samla kring sig en större hop, än den breda Kerameikos gav rymlig väg. Portvaktaren hade emellertid öppnat dörren till vestibulen och stod nu utanför tröskeln, lyssnande förundrad och stirrande på blossen, som kommo närmare.
Men då hon genomskridit vestibulen, stod hon icke i den välbekanta aulan hon såg ett gult sandfält, som utsträckte sig till synranden. Solen glödde däröver med odräglig hetta. Helt nära flickan låg en purpurmantel, vars veck förrådde en under honom dold kropp, och bredvid manteln en spira, halvt jordad i sanden. På avstånd sprängde en skara ryttare bort på snabba hästar.