United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nå, låt det komma i dag då. Tag över till Sverige och lär sig servera, vaktmästarn. Hör du, det var allt en djävla idiot till vaktmästare, va? Nå, där kommer det äntligen. Men det var fan så roligt att se dig. Verkligen oväntat. Du kände visst inte igen mig först, va? Nej, det är ju inte så lätt, kära du, efter så många år Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville känna igen mig. Är du tokig!
Nu märker jag att vi ha särskilda vaktmästare och städerskor för kontoren, och våra unga män gå olyckligtvis miste om denna nyttiga gren af en yrkesuppfostran. Men om den ordinarie soparen händelsevis skulle vara borta en morgon, så skall den gosse, som inom sig bär fröet till en blifvande chef, icke tveka att pröfva på arbetet med kvasten.
Han avlägsnade sig och mötte i trappan vaktmästare med fat och buteljer. Det kändes som om något gått i baklås för honom. Han tyckte att alla människor ljögo; studenterna i sin sång, kuratorn i sitt tal, inspektorn i sitt tal; men det värsta var, att de bestämt frodde på vad de sade; inspektorn grät ju! Eller var det kolsyran! De voro sålunda vilseförda!
När han steg in genom svängdörren, riktades varenda kypares ögon mot honom, men så snart han slagit sig ned tycktes ingen märka att han existerade. Andersson knackade. Ingen kom. Han knackade igen, hårdare. Samma resultat, eller rättare, samma brist på resultat. Först vid fjärde knackningen, som var den hårdaste i världshistorien, kom en vaktmästare fram till hans bord och sade: "Strax!"
Verket höll på att gå sönder, ty det fanns ingen som kände skillnaden på en springgumse och en bock, ingen som visste huru många kalvar lades på i Västergötland, ingen som visste när grisarne skulle mantalsskrivas. Jo, det fanns en! Det finns i varje verk ett faktotum, ett slags högre vaktmästare, som vet allt vad de andra icke veta och som gör allas tjänst.
Där satt rätten och väntade vaktmästare Larsson ropade och gläntade, men människan var beständigt väck, och det såg ut, som om han ville driva gäck med käranden och hans advokat och vår vällovliga magistrat.
Därpå gavs tecken till uppbrott. Supén då? Fanns ingen! Men ännu återstod en angenäm överraskning som damerna på sitt vanliga älskvärda sätt förstå att anordna. Vid dörren satt en vaktmästare med en blyertspenna och en lista. Var det insamling också? Nej! Två kronor och femtio öre, om jag får be! För vad? För tesupé, lokal, belysning och servis. Motstånd hjälpte icke, förbannelser ännu mindre.
Kyparkåren, som hela tiden haft sin uppmärksamhet riktad på Andersson, växlade en blick, och lokalens starkaste vaktmästare rusade, med uppriktig glädje i sitt ansikte, efter honom. Andersson hade just hunnit utanför svängdörren när han kom ihåg, att han borde ha betalat. Han såg genom glasrutan kyparen komma och vände hastigt tillbaka.
Det är märkvärdigt att se huru ett chefsämne alltid känner med sig att han är född till chef; han uppför sig redan på lägre tjänstegraden som chef, behandlar kamrater med överlägsenhet och vaktmästare med förakt; han sköter sin tjänst illa, sätter för andra arbete, klandrar allas göranden och gör ingenting själv, ty, säger tjänstemannainstruktionen, en chef får icke deltaga i de löpande göromålen utan överskåda det hela.
Och så kommo de äntligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och därför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fanns. Och på tullbryggan stodo lotsar och vaktmästare och grinade åt manövern, när ekan gick över stag och länsade ner åt Saltsäcken.