United States or Peru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Emellertid måste jag för att få existensmedel skriva artiklar i en tidning. Men varje gång jag slår mig ned vid bordet för att fatta pennan, är helvetet löst. Nu har man hittat på en ny fint för att göra mig galen. Så fort jag tagit in på hotellet, utbryter ett larm, överensstämmande med det vid rue de la Grande Chaumière i Paris; man går med släpande steg och flyttar på möbler.
Han påpekade för det första, att epidemien redan var begränsad, för det andra att stadsläkaren icke till full evidens bevisat det nuvarande sjukhusets otillräcklighet. Slutligen ville han påminna om, att drätselkammaren för närvarande låge i underhandlingar med änkefru Carléns arvingar angående inköp av det nybyggda hotellet. En stad bör icke sakna ett stadshotell.
Tänk om svärfar skulle följa med mig i kväll till hotellet? Vi ha stiftat en diskussionsklubb Va är det för något? Julius Krok rodnade och snodde sin lock. Det är egentligen Roth och doktor Hyltenius och några fler och jag. Vi skulle komma tillsamman då och då för att utbyta åsikter om saker och ting. Det är första kvällen i kväll. Roth ska hålla ett litet programtal, så att säga.
Medan hon talade bläddrade hon i en annotationsbok, tog fram ett visitkort och lade det på bordet. »Detta är min nya adress. Jag flyttar genast från hotellet; jag får se till att anskaffa de möbler som fattas och mera dylikt. I kväll får jag bara stök och hela dagen i morgon; men vill du dricka thé hos mig i morgon afton klockan 8?» »Tack.» Modern sade ingenting mer.
Min portmonnä var borta. Jag hade verkligen glömt den på hotellet. Jag mindes mycket väl att jag lagt den ifrån mig på byrån i mitt rum och inte tagit den med mig. Min själ fylldes av salig glädje, men det varade inte länge. "Jag såg att du glömde den, gamle vän, och stoppade den i fickan", sade nämligen Karlson och räckte ut sin hand, i vilken min portmonnä, stinn och späckad, vilade.
Hon ville veta hvad som tilldragit sig mellan de unge. Hon ville lura ut Almas hemlighet för att möjligen kunna använda den till fördel för sin son. »Vill du gå med upp till mig?» sade hon derför då de stannat utanför hotellet. »Ja, gerna.» Det var ingen konst att få Alma att berätta. Nu, sedan William rest, var det som om något af den gamla förtroligheten kommit igen.
Och nu, sedan han blivit äldre och hans tankar gingo till framtiden, hade han alltid tänkt sig som löjtnant i denna stad, där han fötts och levat. Han var ute och red i bulevarden eller på exercisfältet. Han gick med andra löjtnanter och drack punsch och whisky på Stora Hotellet eller mässen eller Sällskapet. Artillerister och underofficerare hälsade på honom.
Uninius visste ej hur han skulle undslippa löjtnantens besök, och det gjorde hans lynne ej gladare... Slutligen tog han sitt parti, såg med en artig min på sin vän och yttrade, i det han med nervös vänlighet tryckte hans hand: Efter du är naturvän, så behagar dig kanske utsigten från mina klippor der på Hvitö ... lite kaffe med smörgås kunna vi väl bestå, om du håller till godo, jag skall låta min karl föra hem dig till hotellet i staden i qväll... Mitt ringa hus är för fattigt för att herbergera dig öfver natten.
»Är det bensin i tanken?» frågade han. »Nej», bet agronomen. »Det är bensol! Och nu ringer jag till stan efter en montör.» Diskussionens vågor gingo högt under vägen tillbaka till hotellet.
Den var flaggprydd, en sak som mycket smickrade mig. Undrar vem det var, som sladdrat om att jag skulle komma. Efter något besvär fick jag hyra platsen under sängen i ett hotellrum, och det ansågs vara tur, att jag fått någon plats alls. Hotellet var nämligen i likhet med alla andra hotell i staden, ganska fullt av folk.