Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Därpå viskar han mig, liksom fölle han in i den gamle studentens, alltså skråbroderns roll, att hans brännvinsbutelj står i skrubben i mellanrummet och är märkt med P., ty det serveras intet brännvin på hotellet. Jag sätter mig på avstånd att spisa och betrakta honom.
Bartendern betraktade småleende Bobs väsentligt förändrade ansikte. "Gå upp på hotellet", sade han. "Han bor där. Fråga efter dövstumme Kid Carrigan, den bäste lättviktsboxaren i Chicago." Bob gick inte upp.
Då hade musikkåren spelat klockan fem på morgonen utanför chefens och regementsofficerarnas fönster och klockan tolv hade hela officerskåren ridit i parad genom gatorna med musiken i täten, och på kvällen hade det varit stor middag med bal på Stora hotellet.
I detta Herrans väder skulle förmodligen ingen människa ge sig ut för att höra på föreläsningen, men den saken skulle borgmästaren gärna vilja konstatera, därför tog han hatt och rock på sig, arbetade sig mot stormen snedt öfver torget, steg med obesvärad min uppför trappan till hotellet och kastade en förstulen blick in i stora salen.
Louise av Koburg hade fått pengar av Leopold II, åtminstone en del. Tyskan på Hôtel des Acacias hade fått pengar av Louise av Koburg åtminstone en del. Men W. fick inga pengar, ty tyskan hade rest från Hôtel des Acacias, så fort hon fått pengar. Kasinot kunde dra nattmössan över öronen och sova lugnt ännu en tid. Allt detta utforskade jag på hotellet i Mentone.
Borgmästarens tankar kretsade emellertid oaflåtligt omkring hotellet, och ju längre det led framåt kvällen, dess oroligare blef han.
Svärsonen tog honom under armen och de gingo över torget bort till det lysande hotellet. Fabrikören hade icke varit där efter änkan Carléns död. Prakten förbryllade honom. När han kom in i vestibulen måste han stanna. Det är rakt som i kungliga operan förr i världen. Husch, va det måtte ha kostat. Det frackklädde herrn, som ville hjälpa honom av med rocken, gjorde honom ännu mera förlägen.
Men när man gjort an kajen vid Skärgårdsholms stad, och herrarna gått upp på hotellet, steg Silverbuckla i land. Vid ett hörn stod platsens poliskonstapel inbegripen i samtal med en kvinnlig bekant, och Silverbucklas blick var grym och hård när han nalkades denne lagens representant. »Mitt namn är baron Silverbuckla!» sade han.
»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet. »Jo, det var det!» svarade den unge mannen. »Vem var den andra, som höll henne under armen?» »Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.» Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.
För resten har jag i någon tid varit förälskad i en röst. Dess egarinna bodde i rummet näst intill mitt här på hotellet bodde ensam och var lungsiktig; det är allt hvad jag visste och vet om henne. Nu är hon rest jag anar inte hvarthän. Men jag kände det så tomt och trist den kvällen då jag kom hem och märkte att hon var borta.
Dagens Ord
Andra Tittar