United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han höll bönestunder och hans älsklingstext var den stygga historien om Lot och hans döttrar, vilken gav honom gott tillfälle att utmåla dryckenskapens ohyggliga följder. En söndag under högmässan satt borgmästaren i sin bänk och stirrade framför sig med blodsprängda, utstående ögon. Förr i tiden hade han alltid sovit i kyrkan, men med åren hade han blivit sömnlös och led mycket därav.
Nu är Jönsson färdig, och Jönsson tager papperet under armen och går mitt över Stortorget upp till borgmästaren, där Jönsson knackar så nätt. Då Jönsson kommer in bockar Jönsson vackert, lämnar aktstycket och bockar. Det kostar omtrent två kronor, varpå Jönsson bockar och betalar. Jönsson bockar sen och går baklänges ut, bockar igen och försvinner.
Persson var således efter barbackasynpunkt en särdeles korrekt ung man med lovande framtid, och själv drömde han rosiga drömmar om att en gång själv bli diversehandlare, och få se även borgmästaren lyfta på hatten kanske en hel decimeter. Men Persson hade också andra drömmar.
Helt sakta och tanklöst till en början, men så småningom allt högre och ursinnigare "Min gamlade själ", vrålade han, "mitt själaskrälle!" Men när Stenberg blev varse sin fiende, lade han sig på ryggen, sparkade och svor. Han bars in i sakristian. Prosten konstaterade, att borgmästaren fått slag. Det var fjärde anfallet under två år och gubben hade sina nittio bakom sig.
Hon gick tvärs över den oeldade farstun och knackade på ämbetsrummet, där borgmästaren satt och talade förstånd med den olycklige skomakare Hagelin. Och när hon fått sin man ut i den oeldade farstun, värmde hon honom med denna nyhet: Karl, det är sant! Hon ska skiljas. Hon är inne hos Björner. Hon ska skiljas! Och borgmästaren rusade in i salongen, vars fönster vette åt torget.
Han fann det alldeles i sin ordning att borgmästaren besvarade hams ödmjuka hälsning genom att lyfta ett finger, och kyrkoherden hela handen till hattbrättet, men skulle ha blivit djupt förolämpad om inte provinsialläkaren tagit i hattbrättet och pastorsadjunkten inte lyft hatten två tum.
Borgmästaren i Tibble stod med bister uppsyn vid fönstret till sitt arbetsrum och såg ut öfver sin stad. Allt var i dag upp- och nedpåvändt.
När borgmästaren såg honom höja armen mot hatten gjorde han enligt vanan honnör med pekfingret. Och Persson svarade på samma sätt. Mitt på Barbacka storgata. Som träffad av den traditionella blixten stannade borgmästaren och såg efter Persson, som stolt, men kanske med något veka knän, skred vidare.
En redaktionell notis i tidningen meddelade, att han skulle vara »en af våra mest lofvande yngre författare», men för redaktionens uttalanden i kulturfrågor hade borgmästaren föga respekt, och särskildt i detta fall var det ju klart som dagen, att notisen var kvitto på annonslikviden.
Det går an att göra revolution i Ryssland och Portugal, ja, det kanske även kommer att lyckas här i gamla Sverige som stat betraktat. Men i Barbacka går det inte. Persson är nu biträde i Karlssons diversehandel i Blåmåla och stryker hatten ned till knät när han möter Blåmåla borgmästare. Och borgmästaren gör honnör med ett finger.