United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nyheten om Perssons oerhörda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med andlös spänning avvaktade det söndagspromenerande Barbacka det som skulle ske. Ty att borgmästaren skulle ta den uppstudsige i grundlig upptuktelse stod klart för alla. Men något helt annat skedde.
Kanske var landshövdingen där och generalen och borgmästaren, liksom furstarna suttit och lyssnat till Luther Och inför alla dessa stod gudsförnekaren och sade: Det finns ingen Gud Stellan lade själv armarna i kors över bröstet och upprepade med en målbrottsstämma, som började nere i basen: Det finns ingen Men plötsligen hejdade han sig. Han blev het över hela kroppen. Vad gjorde han?
De böcker, unge Herman sades ha utgifvit, hade ingen människa läst, de tillhörde alltså utan tvifvel »den usla litteraturen», som med fog lystes i bann af den tänkande kritiken, och borgmästaren kunde för sin del icke finna annat, än att ung Hermans uppträdande i Tibble var en oförsynthet af gröfsta art.
Skomakar Hagelin påstod, att Starke-Petter "hade rättfärdigheten". Han var i själva verket så omutligt rättfärdig, att han häktade själve stadsfiskalen för fylleri. Och när Starke-Petter häktat, vågade icke borgmästaren fria. Han beredde myndigheterna många ledsamheter. När järnvägen kom, häktade han en massa "rallare", och man hade nära nog måst inställa arbetet.
Väl lyste det som vanligt från stora salen i Hôtel de Tibble, där samhällets stödjepelare eljes brukade samlas kring toddyborden under de långa höstaftnarna; men i kväll kände borgmästaren ingen dragning dit, blott en kokande förbittring öfver att vara utestängd från sin vanas paradis. Och af hvilken anledning!
"Vi voro högt ofvan molnen, fru Karell. Ni kom i rättan tid för att påminna oss om att det är mycket skönare och härligare här på jorden, än der uppe." "Påminner jag er om det?" "Man känner det i er närhet." "Roligt att höra! Och vår borgmästare? Försvann han der uppe bland molnen?" "Gud bevare! Nej, han är der på verandan. Lagander! Din stuguknut brinner!" Borgmästaren visade sig i dörren.
Chefen skyllde visserligen på borgmästaren, som så fort som möjligt ville ha uppviglarna utom stadens hank och stör. Men vad bevisade det annat än att man var ena förbannade krukor, som inte kommenderade manskap till Fisktorget med detsamma och skingrade packet. Stellan hade inte hört sin far så mångordig så länge han kunde minnas.
Efter två års verksamhet på Backarna försvann främlingen, lämnande lökar och en handpress som ersättning för sista årets oguldna hyra. Borgmästaren sände Starke-Petter att söka förfalskade sedlar på Backarnas vind, och faster Mimmi gick själv dit upp för att möjligen vinna någon upplysning beträffande rymmarens religion. Men båda två fingo återvända med oförrättat ärende.
Kjorteltelegrafen meddelade, att hon var mycket dålig och att slutet kunde väntas när som helst. Då insåg Petrini att stunden var inne, då han skulle göra sitt stora slag, och skrudad i sin begravningsfrack, hög hatt med högt sorgband och svarta handskar steg han upp till borgmästaren, som blek och förstörd tog emot honom i rummet utanför sängkammaren.
»Det är en snygg historia det här», hälsade Eriksson dem med. »Där ser I hur det går när en strikar. Det är elva stocken passagerare som inte har kommit med tåget nu, och ibland dem är självaste borgmästaren i Bondåkra, som skulle hem å hålla råstu.» »Inte ä de varat fel», sade Johansson. »Hade vi bara fått strika i fre, så hade detta allri hänt.
Dagens Ord
Andra Tittar