United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
För första gången sedan banans öppnande avgick tåget på bestämd tid, vilket hade till följd att personvagnen gick tom, och att det sades många fula ord av de fälandabor, som den förmiddagen tänkt resa till Bondåkra men rättat sig mera efter de verkliga tågtiderna än efter de officiella.
»Vad är det då fatt?» frågade källarmästaren, som trivdes i Bondåkra och därför sällan kom i kontakt med den publikationen. »Fatt!» svarade Ivarström bittert. »Den lata fårskallen har ju tagit bort förbindelsesiffrorna i tabellen, så att en annan fattig sate som flänger land och rike kring får slå och slå och notera och skriva fel så att han blir gråhårig i förtid.» Källarmästare Johansson log.
»Det är en snygg historia det här», hälsade Eriksson dem med. »Där ser I hur det går när en strikar. Det är elva stocken passagerare som inte har kommit med tåget nu, och ibland dem är självaste borgmästaren i Bondåkra, som skulle hem å hålla råstu.» »Inte ä de varat fel», sade Johansson. »Hade vi bara fått strika i fre, så hade detta allri hänt.
Den stora lokmannastrejken hade gått spårlöst förbi Fälanda Bondåkra järnväg.
»Det var hygglit det», sa trafikchefen. »Jag kunde väl tro, att I inte vell strandsätter oss.» Alltså gick Bondåkra-expressen som vanligt femton minuter efter utsatt tid från Fälanda centralstation, och anlände som vanligt trettiofem minuter försenad till Bondåkra dito. Senare på eftermiddagen gjordes återresan i laga ordning.
»Det var det värsta jag har hört», sade Eriksson. »Å om en halvtimme ska ju tåget gå te Bondåkra. Vem ska köra det?» Johansson tittade på Fröjd, och Fröjd på Johansson. »Äh hum», sa lokföraren till slut. »Värre ä dä väl inte med strikinga än att vi kan köra tåget fram å tebakars, så får vi väl tala om saken sen hur vi vell hat.»
Efter en stunds ytterligare diskussion fattade maskinpersonalen vid Fälanda Bondåkra järnväg definitivt beslut att strejka, och tågade mangrant upp till trafikchefen, diversehandlare Erikson, för att meddela den remarkabla nyheten. Johansson steg in i Erikssons butik med Fröjd diskret i bakgrunden. »Gudagen», sade trafikchefen, och snodde ihop en strut av tidningspapper. »Va vell I för något?»
Så fortsatte strejken och trafiken tills några dagar senare en ung ingenjör som bolaget i ett anfall av högfärdsvansinne anställt, kom för att tillträda sin plats. När han fick höra talas om strejken fann han tillfället lämpligt att genast visa sig på styva linan, och gick därför ned till loket när förmiddagståget kört in för att avgå till Bondåkra. »Ni strejkar ju!» sade han till Johansson.