United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det går an att göra revolution i Ryssland och Portugal, ja, det kanske även kommer att lyckas här i gamla Sverige som stat betraktat. Men i Barbacka går det inte. Persson är nu biträde i Karlssons diversehandel i Blåmåla och stryker hatten ned till knät när han möter Blåmåla borgmästare. Och borgmästaren gör honnör med ett finger.
Naturligtvis träffade han inte, och måsen tog inte minsta notis om projektilen. Pang! Nästa sten slog närmare, men resultatet blev lika negativt, och under en stund blev måsen utsatt för ett formligt bombardemang. Men han uthärdade elden briljant. Barbacka poliskonstapel, Jönsson, som en stund från något avstånd iakttagit Göransons underliga beteende, närmade sig nu betänksamt.
Denne väldige man såg ut som en vanlig dödlig, men dock inte fullt så vanlig som honoratiores hemma i Barbacka, och fastän han inte var klädd i cylinder betraktade Persson honom med en vördnad, som gränsade till andakt.
Det var en ganska avsevärt förändrad Persson, som kvällen därpå reste tillbaka till Barbacka, och när han på sin första middagsrast efter ledigheten mötte borgmästaren på Storgatan, hälsade han endast som på en specerihandlare med sex tusen kronors inkomst. Borgmästaren gav visserligen Persson en förvånad blick, men lyfte dock fingret till hatten och gick vidare. Men i Perssons själ sjöd vreden.
Persson hade aldrig sett någon annan stad än Barbacka förr, och Stockholm gjorde honom nästan andlös. Något så storslaget hade han aldrig ens i sina djärvaste drömmar kunnat föreställa sig. I Andréns sällskap besökte han sagolikt praktfulla nöjespalats, sådana som Berns och Svarta Katten, och såg hus så stora, att hela Barbacka samhälle skulle kunna bo i dem, om också lite trångt.
Den som inte känner till Barbacka, kanske tror att detta lilla samhälle med sina 2,394 själar som alla känt varandra sedan barnsben, och äro lika hemma i varandras familjehistorier som i sina egna byxfickor, är särdeles demokratiskt. Men han tar miste.
Om jag skulle ta och slå i mig de huvudsakligaste förbindelserna mellan de tre, fyra största städerna i mitt distrikt, så vore inte så litet vunnet. Då behövde jag bara slå efter lokaltågen.» När han några timmar senare satt på tåget till Barbacka studerade han Sveriges Kommunikationer med ett nyvaknat intresse.
Nyheten om Perssons oerhörda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med andlös spänning avvaktade det söndagspromenerande Barbacka det som skulle ske. Ty att borgmästaren skulle ta den uppstudsige i grundlig upptuktelse stod klart för alla. Men något helt annat skedde.
Sonen, Gösta, var sju år, när fadern dog, och hon undervisade honom själf. Han hade lätt för att fatta, men hatade läxornas tvång. Det tygellösa i hans lynne uppenbarade sig tidigt och skrämde henne. Mest af allt älskade han att sitta till häst, barbacka, som en liten centaur, störtande öfver stock och sten, med vilda ögon och fladdrande hår.
I Barbacka finns en rangskala vars otaliga hårfina nyanser endast en inföding kan hoppas att någonsin kunna bemästra, och det kastväsen, som existerar där är oändligt mycket hårdare och mera omöjligt att bryta ned än Indiens.
Dagens Ord
Andra Tittar