United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jönsson lyfte på mössan och rev sig omsorgsfullt i huvudet. »Jae, en tio kronor blir det nog minst.» Utan ett ord styrde Göranson vägen till sin järn- och herrekiperingsaffär och kom strax ut igen klädd i ett högtidligt ansikte och en dubbelbössa av skräckinjagande kaliber. »Jönsson, följ med mig i båten här», sade han fast. »Och håll anteckningsboken färdig, för nu ska här begås ett brott.»
"Nä hör nu dra, jag tyckte först att det var han själv." "Jag också", instämde Jonsson. "Nu går då skammen på torra landet. Har dom satt upp den också här. Det kan man kalla brist på urskillning." "Och här uppe till på köpet", sade Karlsson. "Va har dom skräckkällaren till, när dom inte placerar den där figuren där?"
Med det intog jag min ursprungliga ställning och paret backade djupt bugande in i nästa rum där de bemötte alla vaxfigurerna med utsökt hövlighet. En stund senare, när jag stod och tittade på Gunnar Wennerberg stego Jonsson och Karlsson in i rummet i sällskap med en släkting från Falköping. Jonsson nickade åt mig. Men jag blinkade inte ens. Karlsson stannade förvånad.
Var och en av Brylanders tavlor kunde nämligen utan olägenhet kallas vad som hälst. »Flicka med bok», Präriebrand», »Stilla vatten» eller »Porträtt av herr K.» passade nämligen precis lika bra. Brylander var en sann konstnär. Telegramväxlingen med Jönsson fortfor.
Han lyckades till och med behärska den till den grad, att det föreföll som om han varit nära att få flugan av glädje. Med tillhjälp av en, på styrkan av arvet, erhållen större vigg uppträdde han på begravningen i egen frack, och gick sedan tillsammans med Jönsson och några andra likasinnade ut för att släcka sin sorg.
Men betalar du alla dina skulder, så får du snart slå ihjäl en faster till», svarade Jönsson mörkt. »Då tar jag på mig Brylanders andra kläder, jag vet att han har det, så går vi ut och äter frukost», sade Wiberg glatt. »Pank!» svarade Jönsson mörkt. »Pank, sa du? Kan man vara pank, när man är så längst innerst förbaskat rik?
Nu är Jönsson färdig, och Jönsson tager papperet under armen och går mitt över Stortorget upp till borgmästaren, där Jönsson knackar så nätt. Då Jönsson kommer in bockar Jönsson vackert, lämnar aktstycket och bockar. Det kostar omtrent två kronor, varpå Jönsson bockar och betalar. Jönsson bockar sen och går baklänges ut, bockar igen och försvinner.
»Tja», svarade Wiberg tvekande. »Egentligen hade jag tänkt mig något mera, men för en så celeber konstsamlares skull, så får den gå för det priset. Jag vill gärna ha den placerad i en fin samling.» »All right!» sade Augustus P. »Min är den finaste i världen. Adjö.» Men i dörren vände han sig. »Skicka hem ett halvdussin Jönsson, Brylander och Filbom samtidigt.»
Dels var den mera målarmässig, dels var den ett otvetydigt bevis på att han haft roligt. »Är det något kvar av arvet?» frågade han Jönsson, som tycktes ha varit vaken längre än han. »Om du tänker betala igen de fem hundra du lånade före begravningen, så har du nio tusen fem hundra kvar. I annat fall tio tusen.
»Ja, adressen se ni, och namnen....» »Tillåt oss! Bergman och Jonsson!» »Alma Karlson och Maria Anderson.» Så skildes sällskapet för att träffas dagen därpå. Alma Karlson var husjungfru i Mauds och Fannys hem, gammal trotjänarinna, ilsken, ogift och följaktligen manhaterska.