United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Man funderade på att ta en informator, och gossens far, som är snål, föreslog, att moster Amalia skulle ägna sina eftermiddagar åt Karl-Olofs uppryckning. Inför detta skräckinjagande perspektiv sade Emanuel: Jag skall läsa med honom! Jag kan mycket väl förhöra hans läxor, jag har så god tid! Sålunda kom det sig, att Emanuel denna dags eftermiddag började sin första lektion.
Han rullade med ögonen, som om han väntade anfall bakifrån. Och utan att han själv visste det, började han göra grimaser likt en apa, när den ser sig anfallen, i känslan av sin vanmakt, i ett instinktivt försök att göra sig så fruktansvärd och skräckinjagande som möjligt. Usch, såna fula gubbar han gör, sade en flicka. Han bär sig alltid dumt åt, svarade Märta Gyllencrantz.
Är denna kamp, en brottning mellan hvad man vill Och hvad man måste, detta köldomhärjade, Fröjdlösa, stela törnelif, hvars taggar blott Få sitta skräckinjagande på stängeln kvar, Då hvarje grodd till bladets grönska, blommans eld Nödvändigheten, mer än vintern kall, förgör: Är detta lif, så ökenkalt, så glädjetomt, Så mångbeprisadt och så litet afundsvärdt, Är det att vara konung?
Hunnen upp stannade hon, ty hon såg riddaren till häst där nedanför. Hans ansikte var mörkt och skräckinjagande. Hans häst var höljd av skum. En båge hängde på hans sadelknapp. Även han upptäckte henne; han stannade, förde handen över ögonen, såg och ropade: Förbannade spökelse! Hedniska troll! Förföljer du mig även vid dagsljus?
Jönsson lyfte på mössan och rev sig omsorgsfullt i huvudet. »Jae, en tio kronor blir det nog minst.» Utan ett ord styrde Göranson vägen till sin järn- och herrekiperingsaffär och kom strax ut igen klädd i ett högtidligt ansikte och en dubbelbössa av skräckinjagande kaliber. »Jönsson, följ med mig i båten här», sade han fast. »Och håll anteckningsboken färdig, för nu ska här begås ett brott.»
Utom Lya fick Stellan vid denna tid också något annat, som mycket upptog hans tankar: han fick en religion. Det var en gåva, som bragtes varje kväll med Mörkret, all religiös känslas stora stammoder. Hans religion fyllde honom med skräckinjagande syner, som kom honom att bäva, gråta och till sist skrika högt på hjälp. Helst skulle han ha velat vara utan religion.
Månen lyste i denna stund på två varandra närmade anleten: ynglingens sköna och ljuvligt rena, gubbens vidunderligt fula och skräckinjagande ... de närmade sig varandra, liksom för att tydligare visa det omätliga avstånd, som kan finnas mellan individuella daningar inom samma släkte, ty de voro så skilda, så motsatta, som det typiskt mänskliga skiljer sig från det urartade, det som i förlusten av sitt mänskliga varder förskräckligare än det rysligaste, djurvärlden har att uppvisa ... och likväl vem skulle ana detta? var det den änglalike ynglingens uppriktiga, varma, innerliga längtan att varda, vad han var, den ohyggliga, vidunderliga skepnaden, som satt framför honom och lade sin ena hand på hans lockar, medan den andras skrumpna, med långa naglar väpnade fingrar foro över hans kind.
Nejden är vild och skräckinjagande och måste varit det än mer för en pilgrim, som beträdde henne första gången, bävande i känslan av att nalkas en hemlighetsfull, gudomlig eller demonisk makt och oviss, hur ångan ur den pytiska hålan skulle gestalta hans framtid. Till en sådan främling var själva naturen ett varnande rop att icke lättsinnigt söka utleta de öden, som bidade närmare hans grav.
Ståndrättens ordförande, en bister överstelöjtnant med gråsprängd mustasch, satte sig tillrätta i stolen och anlade ett högtidligt och skräckinjagande ansiktsuttryck. "För in fången", sade han. Fången fördes in. Det var en ung karl, med lugna och klara ögon, som med synbart intresse betraktade omgivningen. "Hörrnu herrn!" började han, vänd till överstelöjtnanten.