United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !


För att straffa sin egen djärvhet inmundigar han andras tankar i kolossala kvantiteter, och ingenting kan vara osundare. Blicken blir skum, ryggen kröks, huvudet sjunker. Rockkragens luggslitning smittar håret, som börjar falla; klädernas fläckfeber angriper huden och vanställer ansiktet; själens skygghet alstrar var i ögonvrån och kommer näsan att droppa.

långt man kunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo alla undervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögt mot alla framspringande bergsuddar vindsidan. De två männen hade stillatigande slutat sitt göromål och voro redo att återvända till sin stuga, när ett för stormen drivande fartyg icke långt från kusten otydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras uppmärksamhet.

För det var hon, och gästgivarn, som ville bli av med ungen. Fråga honom själv. Mor mor i Sutre? stammade länsman. brusto dammar och fördämningar och svärans sladder sköljde över länsmans huvud, piskande och fräsande som skum kring hans stora, hängande öronlappar. Sutre! Sutre! skrek hon. Sutra mig hit och sutra mig dit. Är det fint, det?

Och tystnad rådde en minut, Han såg kring nejden som förut Från kullen, där vi stannat; tog han ord, brast han ut: "Ja, yngling, här från denna strand Du ser ett stycke af det land Som fosterland du kallar: Skönt som vid Virdois sjöar här Är det kring Saimens tusen skär Där Vuoksens bölja svallar, Där Imatra i skum sig klär.

vårvintern stormade det och bände isarne kring Helsingfors, att ändtligen midt i april den blå randen utanför Gråhara båk kom allt närmare, medan isarne vid hamnarne alltmer antogo den smutsgrå färg, som ändtligen i slutet af månaden blef lika klar som vattnet, tills det hela sjönk likt skum och försvann för solstrålarne och några milda vindar i förening.

Det fanns en likhet mellan vad jag erfor och det, som nu fyllde mig med lycka och hopp, och samma gång mindes jag, hur jag många, långa år gått och längtat till havet. Som en syn dyker det upp för mig ett minne, vilket jag länge hade glömt. En gosse står ett högt berg och ser ut över havet. Klippan är brant, och under honom vräka vågorna i vildaste skum. Gossen har knäppt upp rocken.

Jag har nått till randen af rymdens haf långs trappan hvilken stiger med skikt skikt ur djupens bundna värld. Den längtan lyder jag, som bor i anden mot tomheten, som skum och ödslig tiger, alltjämt jag ser, af frihetstrånad tärd.

Fattade man den förgyllda bronsring, som prydde porten, och med en knackning tillkännagav sin önskan att slippa in, öppnades den snart av en gammal fryntlig tjänare, och man inträdde i en lång, skum förstugugång, som dag och natt upplystes av en lampa. När den motsatta, vanligen stängda dörren öppnades, tedde sig en överraskande vacker, av himmelens klarhet övergjuten tavla.

Hjalmar syntes. Lätt blåa banan Flög hans flotta mot hemmets strand. Närmre, närmre glänste hvar stund hans segel, Och kring kölar skimrade vågors skum. Glädje sken ur gråa kämpars blickar, Där de samlats skyhögt fjäll. Gamle kungen syntes allena mulen; Tankfull, mörk mot skeppen han såg och teg.

De äro träd som stå nakna senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna. De äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters skum. De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid.