United States or Kyrgyzstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du må ha din sena trefnad och din vackra sång för mig." Och i samma stund i vagnen satt den gamle granadörn; Folket skilde sig med vördnad och gaf plats från hörn till hörn, Och jag hörde vagnens rullning, där den for längs gatan ner, Men min blick var skum af tårar, och jag såg den snart ej mer.
Hunnen upp stannade hon, ty hon såg riddaren till häst där nedanför. Hans ansikte var mörkt och skräckinjagande. Hans häst var höljd av skum. En båge hängde på hans sadelknapp. Även han upptäckte henne; han stannade, förde handen över ögonen, såg och ropade: Förbannade spökelse! Hedniska troll! Förföljer du mig även vid dagsljus?
Vågorna vräkte upp över stenarna under våra fönster och så långt ögat nådde syntes endast de vita böljornas kammar mot den mörka havsytan och de små skären, mot vilka havet bröt. Som kaskader av vitt skum störtade vågorna mot höjden, pressade fram av tyngden från hela havet, som från väster låg på.
Han stormen som en tjenare, som bud Han blixten sänder, Han hafsens djup i skum rör upp, Han landsens skick förvänder; Lofsjunger Honom på Sin thron; Hans Väldes makt är stor, Och salig den, hvars tillit fast uppå Dess klippa gror. Som strå då för Hans fot förgås må slägter efter slägter, För Honom vare tusend år som en af nattens väkter; Hvad är det mer?
Men den gamles blick blef skum af tårar, Och han talade stolta ord: "Jag har sett mitt verk, det är nog, fullkomnad Lefver här för minnet den ed, jag svor. Ödebygder ärfde jag af fäder, Jag har skapat ett fruktbart land. Dessa tegar plöjde ej forna männer, Dessa hyddor sågo min ungdom ej. Jag har lefvat."
Och tack för det vackra minne, Du väckt i mitt hjärta, du, Och tack för ditt arga sinne, Och drag åt helvete nu!" Han strök sig om ögonbrynen, Det tycktes, hans blick var skum, Han svängde sig, barsk i synen, Och gick tillbaks i sitt rum. Det var densamme bjässen, Jag minnes sen fordomdags, Det var densamme von Essen, Som stridde i Savolaks.
I dag gjorde hon ingen bukett, hon gick till bron i nya, allvarsamma tankar. Men der voro redan många samlade. Herrskapen från granngården stodo och betraktade det strida vattnet, som vräkte väldiga massor mot de osynliga klipporna i djupet och dånande kastade sig tillbaka igen i hvirflande skum. Fallet var långt och synnerligen stridt. En lös stockflotte flöt just ned.
Mitt öra hör ju stämman, fast min blick är skum. EUBULOS. Omöjligt! Röst kan likna lätt en annan röst, Som anlet anlet. EURYSAKES. Snart förgår mitt tålamod. TEKMESSA. Jag kände genast honom, och han kände mig Från första stund. Mot tusen tungors vittnesmål Bestode våra hjärtans intyg, mitt och hans. EUBULOS. Säg, har man sändt dig, yngling, att bedraga oss? EURYSAKES. Bedraga?
JULIA. Men onkel likaså, om ni förlåter. v. DANN. Du är oslipplig, unge, säg mig, när Du sett en verklig tår uti mitt öga, En tår, som fallit ned? Det tror jag föga. Min blick kan synas skum emellanåt, Den skyms af töcken då, men ej af gråt, Af töcken, som helt lätt däröfver simma. JULIA. Ack, huru ofta såg jag ej den våt, Så våt, min onkel, att den tycktes glimma. v.
Hon lutade sig ned, och en bölja stänkte sitt skum på hennes panna. Det kändes friskt och upplivande. Barnet, som hon bar i sina armar, vart oroligt och började gråta. Rakel tystade den lille med kyssar och smekande ord.