United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Du var dock med", så talte han omsider, "På Lappos slätt, vid Kauhajokis strider Är det den lön, du för vår seger fick?" "Herr general", så svarte veteranen, "Se här är det gevär, ni själf mig gaf. Ännu är pipan utan fel, och hanen Ger eld som fordomdags, det är nog af. Att jag är dåligt klädd, lär ingen klandra; Man är ej sämre, då man är som andra, Och dräkten är ej mannen, vill jag tro.
Höll han öfning där emellan, Var han klädd som fordomdags, När han då red fram för skocken Eja, det var sömn ej då; Gamla herrn och gamla rocken Dem förstod man sig uppå. Lif och kraft i hvar manöver, Lust och fröjd, hvarhelst han kom, Aldrig under, alltid öfver Hvad han trott sin skara om. Gubben fick ej annat göra Än att gå från man till man, Nypa här en kund i öra, Där i skägget gladt en ann'.
Men er, mitt hemlands söner, som åt våldet nu Af tvång ert bistånd räcken, er förkunnar jag, Att kommen är i verklighet Eurysakes. Hvem är då konung, hvem bör rättvist hälsas här Som härskare af alla, den, som fordomdags, Med oss jämbördig, var vår like, eller den, Som stammar ner från gudaborna drottar, från En ändlös rad af våra fäders konungar?
Ha aldrig dessa troll, som fordomdags med flintspjut kämpade mot våra fäders järnskodda lansar, tills de slutligen, besegrade, från öppna landet drevos längst in i bergens obekanta gömmor, men ännu, ruvande på hämnd och mord, frambryta stundom under nattens timmar att mana storm utöver stilla ängder, att reta floder över deras bräddar, bevinga klippor emot vigda tempel och gjuta syndigt tal i sömnens öra ha aldrig dessa uppträtt för din syn för att med rysliga gestalters sanning till vanvett skrämma eller ock med skönhets antagna sken till lust och synd förföra den arme, som de finna på sin stig?
Ingen kan svara för, hvilka omstörtningar och lidanden ännu skola öfvergå jorden, eller kan våga säga, att icke olyckor och nöd skola decimera menniskoslägtet i framtiden så väl som fordomdags.
Kanhända du I lifvet möter honom på din bana: Då hälsa honom än från fordomdags, Från Stål, från bragderna, från Revolaks." Så talte gamle Stål en gång om dig, Du kämpe från vår äras gyllne tider. Hans hälsning har studenten gömt hos sig, Tills grånad ren han bär den fram omsider, Nu, när ett sekel hunnit halft förgå, Sen för din fosterjord du stridde då.
Och tack för det vackra minne, Du väckt i mitt hjärta, du, Och tack för ditt arga sinne, Och drag åt helvete nu!" Han strök sig om ögonbrynen, Det tycktes, hans blick var skum, Han svängde sig, barsk i synen, Och gick tillbaks i sitt rum. Det var densamme bjässen, Jag minnes sen fordomdags, Det var densamme von Essen, Som stridde i Savolaks.
Gyllne locken fladdrar, vinden Bär den röda mantelns svall. Mäktigt har sitt spjut han svingat; Träffad, röfvarn Fatiman Sjunker dignande till jorden Såsom draken fordomdags. Och hans tio morer fattas Af en vild förfäran snart, Kasta sköld och lans och flykta Öfver berg och slätt och dal.