Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 maj 2025
Medan de samlade sig kring det blodiga liket, hade en annan serenadgivande flock av Karmides' vänner stannat utanför bröllopshuset. Man hörde ånyo musik och sång och det hävdvunna omkvädet, som förekom i bröllopsvisor: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Dagen därefter.
Ynglingarnes kör svarade, att ett bloss med ljuvligare sken än aftonstjärnans varken lyser för jordens dödlige eller Olympens gudar. Vad föräldrarne fastställt helgas av henne; vad de älskande länge önskat räckes givmilt av henne ... Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Systrar, började flickorna ånyo, aftonstjärnan har ryckt en vän ur vår krets.
Sången växlade mellan ynglingarnes och flickornas körer, och båda sjöngo gemensamt omkvädet, med vilket varje vers slutade: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Flickorna klagade över aftonstjärnan, den grymmaste av de oförgängliga eldar, som efter kaos tändes på himmelens valv.
Men förmäler hon sig med den högväxta almen, så varder hon älsklig för odlaren och för sig själv. Det är med flickan som med rankan ... Sjungen därför med oss: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Båda körerna förenade sig nu i slutversen, vars innehåll var detta: Leven väl och lyckliga, brud och brudgum! Lato, ungdomsuppfostrarinnan, välsigne er med sköna barn!
Kom, tag uti mitt hjärta rum! Ditt helga evangelium Är mig mer ljuft än honung. Eja, eja, Hosianna! Himmelskt manna Är mig ordet, Uti dig fullkomnadt vordet. Uti mitt hjärta lys och skin, Du klara jaspis och rubin, Med all din kärlek blida; Ja, låt mig känna, att jag är En lem i din församling kär, Ett refben i din sida.
Höll han öfning där emellan, Var han klädd som fordomdags, När han då red fram för skocken Eja, det var sömn ej då; Gamla herrn och gamla rocken Dem förstod man sig uppå. Lif och kraft i hvar manöver, Lust och fröjd, hvarhelst han kom, Aldrig under, alltid öfver Hvad han trott sin skara om. Gubben fick ej annat göra Än att gå från man till man, Nypa här en kund i öra, Där i skägget gladt en ann'.
Bröder, sjöng i sin ordning ynglingakören, vad det roar flickorna att gäcka oss med en låtsad klagan! De efterlängta vad de säga sig frukta ... Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Flickorna fortforo: Älskad av alla är blomman, som växer i den väl omgärdade trädgården, där hon varken hotas av det betande lammet eller den ristande plogen.
Ty det är aftonstjärnan, som rycker den blyga, darrande bruden ur hennes moders famn och överlämnar henne åt en djärv och häftig yngling. En stad, som intages av en skonslös fiende, är väl den mer att beklaga än hon? Så sjöngo flickorna, men uppstämde icke förty, när de klagat ut, det livliga omkvädet: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
Dagens Ord
Andra Tittar