United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men förmäler hon sig med den högväxta almen, så varder hon älsklig för odlaren och för sig själv. Det är med flickan som med rankan ... Sjungen därför med oss: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Båda körerna förenade sig nu i slutversen, vars innehåll var detta: Leven väl och lyckliga, brud och brudgum! Lato, ungdomsuppfostrarinnan, välsigne er med sköna barn!
Trädgårdsmästaren, min granne, kom och såg det, han hånlog och sade. "Jaså, du vill göra ett träd af den der rankan, men se det blir den ändå i evighet icke; rankan blir aldrig annat än en ranka". Skall det då nödvändigt fordras tvång, för att kunna bli, hvad man är skapad till att vara, tänkte jag.
Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna vem vågar oroa honom? Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma. Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.
Men dessa drag af ett den förtrycktas listigt tillkämpade välde, som den andra rankan så ofta framställde, de funnos icke här, utan skön och rik i sin vekhet och fägring blomstrade min ranka i fulla, svällande och doftande blommor. Allt större och präktigare vexte mitt träd, allt mjukare och rikare min ranka; och se de voro min trädgårds skönaste prydnad och mitt ögas glädje. Myggdansen.
Småningom stego dock de bleklagda stänglarna uppåt, de trängde sig fram med list emellan många af de finaste af trädets grenar och tvungo dem att vridas ur sin rigtning, sammansnärjde och hoptrasslade andra, och mitt träd och min ranka stodo hoptofvade till en underlig skepelse, der väl trädet egentligen syntes stödja rankan, men mången påstod också, att det var rankan som beherrskade trädet.
Den balsam, som droppar, när en skön qvinna, vid middagens stund, bryter dess qvistar, helar genast jernets sår, men hon måste gå ensam den senare timmans väg". Alhejdi reste sig hastigt. Hon smög sig sakta ur tältet. Den gamla följde henne. "Följer du mig den första timman, visar du mig vägen?" "Rädes icke den unga späda rankan från de blomstrande trädgårdarna att ensam sväfva i öknen?
Hvarför skulle du i fåfäng möda. Glädjens enda, korta dar föröda? Hvarför med ditt friska hjärtblod föda Slumpens och bekymrens nyck? Kärleken dig manar; hör du buden Af den späda, segerkrönta guden? Ej blott tärnan famnar du i bruden, Alla världar famnar du. Rankan svajar, purpurdrufvan blöder, Glädje blott i hennes nejder glöder, Kungasalig vandrar tiggarn, bröder, Under rankans krona böjd.
Små bleka blommor prydde ändå här och der min stackars ranka, men hon såg så sned, så kantig och så bortkrånglad ut, att jag tänkte: nej ranka, så var visst icke ditt väsendes rätta art! Invid ett annat träd satte jag nu mitt andra frö, sålunda att rankan och trädet skulle dela lika af Guds sol och luft och dag. Mitt frö vexte opp, jag lät stängeln vexa fritt utan att binda den i konstladt tvång.