United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och han berättade följande: Bakom mäj tycks det bara ha varit fattigdom, tiggeri och vanvett. Hela sällskapet av mina förfäder liknar, tycker jag, en hop krälande kräk som alla trampar på och spottar på, och när något led i den där kräldjurssläkten trampas ner i leran, blir det bara bättre plats för dom andra. Men allihop av dom var mycket barmhärtiga mot sina medmänniskor, snälla och hjälpsamma
Om under klippors hvalf och jordens grund han låg fördold, jag sprängde dem och värmde det döda hjärtat med mitt lif till lif! KATRI. Håll upp, att ej den sista kraft, jag spart för denna stund, trots år af sorg och vanvett, flyr bort. DANIEL HJORT. Så fortfar, säg min faders namn, att i dess himmel jag får svalka mig! Du ljuger ej! En djäfvul det ej kunde!
LEONTES. Och med mitt svärd hans rättighet; jag följt min plikt. LEIOKRITOS. O vanvett, bjöd dig plikten draga svärd mot mig, Att mot din fader kämpa för en främmande? LEONTES. Hör mig och lär att känna, hvad min fasa gjort, Hvar gång jag mot min framtid skådat, blickat in I möjlighetens vida rike, fatta nu, Hvarför så dystert sluten du mig städse sett.
Håller ni mig för narr?» »Nej, kära vän,» sade generalen, »det vare mig fjärran. Men nu skall ni få höra: Att veta är en sak; vanvett är något helt annat. Att veta är att förstå det, som alla böra och kunna begripa. Att vara vanvettig åter, det är att veta något, som hela mänskligheten icke fattar eller som den tror är alldeles outförbart. Och just sådan är er plan.
En flykting är Dess tanke, utan riktning, utan hem; Dock jagas äfven han af sorgens härar, Hvarthelst han irrar, sökande en fristad, Och ej en gång i din förstörda borg, O vanvett, låter du den kvalde dväljas. Blott sömnen är de öfvergifnas vän. Du dyra varelse!
Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det. På den tiden, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett.
Du liv, du liv, du öde, du har satt dig för att krossa mig men jag är av bättre virke, du vill ha mig i stil med släkten det är släktens vanvett som lurar mig men jag är stark, från och med nu han lade högtidligt handen på sitt eget bröst och knep ihop munnen från och med nu är jag kvitt allt det gamla! Han sprang upp, nästan vild av glädje över att känna sin vilja så stark.
RHAISTES. Akten på hans vanvett ej! Hans mått är fullt, för våra fötter låge han I blod nu redan, blefve han ej stum som död; Nu skall hans arga tunga nödgas gagna oss. Så se då, oförsynte, detta dragna svärd Och välj, om du vill känna i din barm dess udd, Om du vill yppa, hvar din hyckelkonung döljs. EUBULOS. Du frågar? RHAISTES. Och på svaret väger lif och död.
Och dina dödas kroppar skola bliva mat åt alla himmelens fåglar och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. HERREN skall slå dig med Egyptens bulnader och med bölder, med skabb och skorv, så att du icke skall kunna botas. HERREN skall slå dig med vanvett och blindhet och sinnesförvirring.
Jag väntade en kvart, så gick jag in i porten och gick en trappa upp. Jag måste se henne igen. Det var ju vanvett alltsammans, förstår väl bror, men jag visste inte vad jag gjorde. Där var en pantbank en trappa upp, och när dörren öppnades för en, som gick ut, såg jag henne sitta därinne, bakom en disk! Hon var kassörska på en pantbank! Jag gick genast in.