United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Erik satt alldeles stilla, utan att med ett ord söka afbryta hennes tårar. Kanske kände han, att de gjorde henne godt. Kanske erfor han en främmande ljuflig känsla vid tanken på att vara den enda, som stod henne nära i denna sorgens stund. Han lät henne tyst gråta
Nästa afton hade Finlands skara Kämpat ut sin sista hårda strid; Slut var kraften att vårt land försvara, Tiden var en sorgens tid; Hären, krossad lik en bruten våg, Hade börjat nu sitt återtåg.
Till dess förglöm, Hvad jorden brutit, hvad du lidit där! Sof bort din smärta, sorgens trötta dotter, Och dröm, hur lyckan står vid grafvens rand Och tigger för sitt rika fullhorn än Den sköna skatt, hon nödgas sakna: friden.
Då fru Olga kom fram till dem, hörde hon Lotten kväka: Ljuvligt! Vad är det, som är ljuvligt? frågade hon. Lizzy svarade: Det vore ljuvligt att vara kvinna till sitt fyrtionde år och därefter man. Vad skulle det vara bra för? frågade fru Olga. Lotten rev sig i de röda testarna, tryckte sin pincené djupare in i den köttiga, sargade näsryggen och lät kindernas massor sjunka i ett sorgens minspel.
I häpen stumhet Stod furst Dmitri, men den gamle fortfor: "Du, som än kanske af lifvet pröfvat Blott dess sötma, byts din lott, och fräter Sorgens eller aggets gift ditt sinne, Sök då henne, som jag fåfängt sökte.
För däj och mäj finns ingen annan räddning vi gick alla vilse på bergen såsom får utan herde Han satte sig med ansiktet i händerna och grät sakta. Minns du den där sagan om sorgens tunga kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens tunga kedja, som den lille gossen gick och drog genom den stora skogen?
I bättre smycken hon en bättre lycka klädt, Om lifvet unnat henne den. Min krans är dyster, och min gördel gör din harm; O, när jag knöt dem, tänkte jag: Som jag så fattig denna halm ej vuxit har, Ej detta gräs så glädjelöst. Dock gärna, furste, för din vilja ville jag I blommor byta sorgens dräkt Och taga denna skarpa tistel från min barm Och gömma i mitt hjärta den."
Tårarne sutto qvar i ögonhåren, och läpparne darrade ännu litet i sömnen. Men småningom utplånades dessa sorgens spår af de lyckliga drömmar man drömmer i englarnes vakt. Fru Palmfelt hade icke kunnat undgå att märka, att Bellas hela väsen vunnit i fasthet den senaste tiden. Hon såg det nu åter på detta lilla drag.
Nu, så hör, hur flickan där beter sig: Har den svarta, sorgens stängel, vuxit, Talar hon och sörjer med de andra. Har den röda, glädjens stängel, vuxit, Talar hon och fröjdas med de andra. Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit, Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta. Till en källa talte gossen vredgad: "Källa, ängens öga, onda källa!
Hon hade sett mycken sorg, hon hade, så att säga, ammats upp vid sorgens barm och kände sig förtrogen med den, ehuru hon sjelf icke erfarit den annat än som ett eko ur andras hjertan. Hennes ängslan för Bella, hvad var den emot en sådan bittert naggande sorg?
Dagens Ord
Andra Tittar