United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Åt deras tystnad fröjdar sig furst Dmitris själ: "Min broder", säger han och ler, "Finns lif i dessa mänskor, eller ser jag här Det gamla slottets andar blott? I sanning, så till stumhet vill jag öfva in Mitt eget goda folk en gång, Att, då jag nalkas, ej mitt öra störas må Af någon glädjes jubelsorl."
Hans mun var brännpunkten för de tusendes blickar. Vid de uppehåll han gjorde rådde en hemsk stumhet, som i naturen efter ett åskslag, och människorna där nere i skeppens, där uppe i galleriernas halvskymning syntes förstenade. Klemens, som var i talarens grannskap, hade kastat sig på knä.
Och så gick han in till sitt. Nu hade turen kommit till kapten Petréus att gapa med vidöppen mun. Han blev sittande en lång stund och stirrade mot dörren, Stellan stängt bakom sig. Nu var det hans ansikte, som speglade en häpen stumhet. Det var i stort sett en lycklig tid för Stellan, dessa vårveckor, som följde på konfirmationen. Syrener och jasminer i stadsparken doftade som aldrig förr.
Men ja känner, att ja inte vill bli officer. Jaså, du känner det? Här stack faderns ironi åter fram. Man kunde aldrig tala allvar med honom. Han hånlog åt allt. Nå, det var det förståndigaste ja hört dig säga på långa tider. Stellan stannade tvärt och såg på honom i häpen stumhet. Ja, du ser på mig! Officersbanan är nog bra så länge man är ung och tanklös.
Den vänliga systern Kom i sitt ömma bekymmer, att se och trösta den sorgsna. Leende trädde hon in, men hon dröjde och låtsade vredgas, När af skymning blott och af dyster stumhet hon möttes. Och så talte hon, bannande mildt den bedröfvade systern: "Älskade, sitter du här som en skugglik vålnad i grafven, Enslig och gömd, o, skrämd snart kunde jag fly vid din anblick.
I häpen stumhet Stod furst Dmitri, men den gamle fortfor: "Du, som än kanske af lifvet pröfvat Blott dess sötma, byts din lott, och fräter Sorgens eller aggets gift ditt sinne, Sök då henne, som jag fåfängt sökte.
Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång. Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?
Skön var världen och rik, dock, tyckte jag, låg det en saknad Öfver naturen i allt, och den skrämde mig genom sin stumhet. Nu, då ni talar, är det mig så, som skulle den tala, Säga mig: 'Flicka, så klar och så härlig var jag ju ständigt, Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom. O, att er syster kom!