Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den vackra uniformen, den vidunderligt sköna képin med den svarta plymen, lacklädersstövlarna med de försilvrade sporrarna allt hade han lämnat bakom sig för evigt, utan saknad, utan sorg, utan smärta. Han såg sig själv i spegeln det uppstrukna håret, som ännu strävade emot den nya sinnesförfattningen. Och han sade till sig själv: Jo, du ä förändrad. Men frågan var: vad skulle hans far säga?

Men hade hon de andra syskonen, hvilka äfven ville vara med, lill'Brita-Cajsa, alla hade slagit krets omkring dem och sleto den återfunna i armar och ben för att ta henne och smeka henne, och klappa henne, de med. "Märta-Greta, fina, granna lill'stintan", som de gått i tungsam saknad efter. Samma lill'stinta fast hon nu var i fina herrskapskläder.

Vidare fäste sig sömmerskan vid att hon aldrig med sorg eller saknad talade om sin mans förestående bortresa och ej just synnerligen tycktes bry sig om att hon för hela vårvintern skulle komma att vara ensam. "Kommer det inte att bli ledsamt, frun för lång tid måste vara skild från rektorn?" frågade hon en gång. "Inte det minsta," svarade Alma.

Väl fick han ej i skolor lära vapnens konst, Den bästa lärdom gaf likväl hans ärfda mod. Att högt från klippan kasta sig i hafvets famn Och mot dess vågor kämpa, att med klubbans tyngd Ett vilddjur krossa, att med pilen bryta af I luftens rymd en vingsnabb fågels fria flykt, Det var hans vapenöfning, var hans tidsfördrif. O, att vårt lif, fullt af saknad än det var, Fått i lugn förflyta!

Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gossesade hon blott.

gick lekaren också bort från ladan, plågad av saknad och oroliga tankar, och följde dem. Han hade sin lilla harpa vid sidan och satte sig ofta hos väktarna och spelade för att Yrsa-lill skulle förstå, att han icke glömde henne utan avstånd vakade över henne. det sättet förgick mer än en hel vecka.

Den fullhet, det lugn, den klarhet, man finner i antiken, i motsats till den kristna världens saknad, oro och aningar, de gamles håg för den solida gestalten, i motsats mot kristendomens syftning till en andevärld, alla dessa företeelser hvila den omständighet, att de gamles verklighet fanns här, var närvarande och kunde omfattas, vår däremot är bortom jorden, är tillkommande och blott ett mål för längtan och hopp.

Lyckligtvis äro dessa ganska och hade utan saknad kunnat vara uteslutna ur samlingen af hennes verser.

Hennes hufvud var tomt, och hon gick som i dimma, fast solen brände marken under hennes fötter. Hon kände det som om hela hennes varelse endast varit ett bristande omhölje kring en saknad, som ständigt växte. Långa stunder visste hon icke, hvar hon befann sig, sedan såg hon en gångstig under sig och kände svalka, som om hon befunnit sig i skogen.

Det var inte utan att i hans saknad blandade sig ett grand medlidande med brodern, som nu ensam och försvarslös, blef den, som Anna-Lisa skulle ryka med såpa och vatten. Månke hade deltagande framhållit denna synpunkt för Per-Erik, som dock med något af mod och förhoppning i rösten försäkrat, att det inte skulle bli fullt "huskigt" ändå.