United States or India ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kvinnorna sågo honom över den rasade muren och sade till varann: Det är likt Valdemars hemska spelman att hålla sin andakt vid Den heliga kerubens kapell. Sedan tänkte de icke mer lekaren utan fortsatte med rask gång framåt mot den nya kyrkan. Andra flockar närmade sig också från gårdarna och slöto sig till skaran, som böljade och växte.

Han lyfte upp det halvdöda barnet, som var ett flickebarn, och höll den lilla framför sig i luften. Det var första gången som Valdemar såg en utan kläder. Han stod en stund stilla och såg henne. Det förundrade honom, att hon icke var fridare. Själv har jag också en gång legat i en sådan grav, fortsatte lekaren.

snart lekaren hade sparkat upp dörren, rusade skaran in i besinningslös bärsärkagång. Den trähårda tukt, som under hela det långa året tryckt deras nackar med sitt ok, föll i små smulor som murken ved. Allt det, som de tvungits att ära och böja sig för, kappades de nu om att skymfa.

När man trampar en groda, önskar hon, att hon vore en huggorm. Jag tänker att jag ändå kan stinga, svarade lekaren och sträckte fram huvudet mellan Valdemars och Juttas axlar. Du har alltid varit god mot mig, Valdemar, och mitt samvete måste lättas. Undra att din häst nyss hade sådan fart! Det var den, som hertigen red i vapenleken.

gick lekaren också bort från ladan, plågad av saknad och oroliga tankar, och följde dem. Han hade sin lilla harpa vid sidan och satte sig ofta hos väktarna och spelade för att Yrsa-lill skulle förstå, att han icke glömde henne utan avstånd vakade över henne. det sättet förgick mer än en hel vecka.

Han lyftes i trängseln, att han icke längre kände marken under fötterna. Lekaren tog fast om hans hand och böjde ut fingrarna och höll dem mot korset, som han hade släppt. Du skall alltid vara med oss, ropade den väldiga stämman. Och du skall bryta sönder kedjorna. Du skall alltid trampa dem. Du skall trotsa. Svärj, att du gör det, svärj vid korsskatan, vid Djävulen, svärj, svärj!

De rädda kröpo bakom de modigare, puffade dem i ryggen med tummarna för att jaga dem och skrattade i öronen dem. Slutligen nedtog lekaren från väggen ett högt träkors, som brukade användas till att bäras framför liktåg. Det lade han mot altarringen. Sedan räckte han Valdemar en av bergsmännens hammare och befallde honom att korsfästa påskskatan. Valdemar insöp de andras yrsel.

Hertigen talade med hennes tjänare, innan han red sin väg. Var har du tjuvgodset? Gåvor äro inte tjuvgods. Medan de tvistade, lyckades det lekaren, som stod kvar inne i ladan, att ösa in smyckena i Månegarm och gömma hornet i en grop, som han makade jord över. Själv ställde han sig ovanpå.

Den enda lön, lekaren begärde, var att ibland sitta några timmar i Yrsa-lills närhet. En sommardag, när bin och humlor surrade, begynte plötsligt hennes dödliga blekhet att skifta om i rodnad, och alla nunnorna samlades omkring henne för att bevittna det under, som nu skulle ske. De voro redan vana att från hennes mun höra förkunnelser och att hon somliga dagar satt upprätt i sin bädd.

Lekaren gick fram till kanten och knöt handen över den mörka gropen. Han darrade i alla lemmar, och hans ansikte arbetade, utan att han länge kunde ett ljud över sina läppar. Till sist gjorde han sig i ordning att stiga ned och tog stegen, som låg vid sidan. Du frågar, vad det är! sade han. Lyckliga, menlösa barn, du vet det inte! Vad det är?