United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
På kinden växte skägget, vi blefvo män, Härjade land, dem ingen vinter Härjat, och foro längre, än sommarn far. Mö tog jag, då grånade ren Min lock, men drottningsnamn jag den väna bjöd. Son hon mig gaf och dotter. Båda Leka med blommor än på sin moders graf. Mätt är jag på bragder och strid.
De ha ju icke ens varit utställda och följaktligen varken kunnat få medalj eller hedersomnämnande. För övrigt hava vi annat att göra än att besvara all världens frågor från öster till höger. Vi måste fastmer aktgiva på tidens gång och tänka de tankar, som, öde på livets mo, ensamt berättiga individens existens. Johanna Olsson, Tostarp!
Går solen där så härlig opp, Och går den ner så mild? Finns där en dal, som blomdoft strör, En mo, som tallar bär? Och hon, hvars vallhorn nu jag hör, Skall hon väl finnas där? Förbi far molnet utan skygd, Till vindens tidsfördrif; Och utan vän och fosterbygd Hvad är ett mänskolif? Kanske att Gud hör folkets röst Och lindrar landets nöd; Kanske en bättre skörd i höst Oss ger ett bättre bröd.
Men hon flyttade en vecka efter begrafningen bort från stugan vid Haapakoski kvarn, fick ett slags hem i en halft förfallen koja ute på en backe invid Raiala mo och bodde nu där ensam med de små. Han hette Pekka och var nära sex år. Det var den äldste. De andra var det just icke mycket med; de skrattade, när Pekka skrattade, och gräto, när han grät.
På ditt hemlands kust, den borg helt nära, Där som kung du i glans skall bo, Under Vidars klippa en stormig julnatt Togs jag upp ur vågen, ett bortvräkt barn. Så hon talte. Blekna ej, o fader! Hennes blod på mitt svärd du ser. Morvens mö, Oihonna, min brud på hafvet, Var din dotter, kung, och min syster var. Dö hon ville, dö för mig. Jag bringar Hennes hälsning." Han teg.
Den populäre skalden begagnar dock den samtalston, som då flickor emellan brukades. Ehuru Lucidors rykte är för hela stycket indifferent, skola vi dock till försvar för det ofvan sagda lemna ett kort sammandrag af innehållet och dervid anföra de uttryck, som synas oss mest lyckade. Phillis uttalar helt naivt sin trosbekännelse: »Hvem gifftes eij? Hvem blifver mö, Som icki heller ville dö?
Han lyfte upp det halvdöda barnet, som var ett flickebarn, och höll den lilla framför sig i luften. Det var första gången som Valdemar såg en mö utan kläder. Han stod en stund stilla och såg på henne. Det förundrade honom, att hon icke var fridare. Själv har jag också en gång legat i en sådan grav, fortsatte lekaren.
Taen ingen gammal, ty han kan Mehr synas faer eer än eer man, Och fast han lefver, är han dö. I blifven kiärng ock ären mö, Een änkia och lell giffter fru.» I synnerhet får en flicka ej taga en enkling, ty han har kanske förut stora barn, som det blir svårt att reda sig med.
Kanske har jag ännu inte mött honom, men jag har hört mina bröder tala om många ädla och hugstora kämpar. När den stoltaste och mest berömda av dem rider in genom min fars grind, då kunna vi börja tala om min brudkrans. Övermodig mö får länge sitta och vänta. Och medan hon väntar, spinner hon gladeligt och sjunger om sin kämpe, som styr snäckan långt ute på havet.
Då slog i tysta, vänliga stjärnors ljus Oihonna opp sitt strålande öga, Åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand. Så talte de svala vågornas mö: "Från bergens topp, så sjungs det, en kylig fläkt, Med dalens blommor leker Oihonna; En våg hon är, som skimrar mot vårens sol, Eld talar dess blick, is gömmer dess barm. O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg, Fast ej min tjusning tändes som andras.
Dagens Ord
Andra Tittar