United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Sjuk?" sade hon, med en ton emellan stolthet och sorg, "jag har varit sjuk, men blifvit frisk åter. Jag har som ni begrafvit mitt bättre lif i ett stoft, som skimrar i dag och försvinner i morgon; nu har jag lärt att lefva ett lif, som inga skiften känner. Min far, har ni någonsin tänkt Gud?" Jag såg, hvad jag förlorat, min själ förmörkades, och jag blef vred.

slog i tysta, vänliga stjärnors ljus Oihonna opp sitt strålande öga, Åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand. talte de svala vågornas : "Från bergens topp, sjungs det, en kylig fläkt, Med dalens blommor leker Oihonna; En våg hon är, som skimrar mot vårens sol, Eld talar dess blick, is gömmer dess barm. O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg, Fast ej min tjusning tändes som andras.

Det är mig omöjligt att läsa den eller andra utan att ana symboliskt uttryckta sanningar. De genomskimra dem, som pärlan skimrar från bottnen av en källa, som själen genomskimrar människogestalten. Men, sade Ismene, är det icke skalderna, som diktat dessa vackra saker för sig och andra? Detsamma säga kristianerna, anmärkte Julia.

När jag, den arme seglarn, Är från min blomstrand borta, skimrar för mitt öga Ej någon glädje mera; Ett ödsligt haf är världen, I höjd och djup är tomhet, I hjärtat sorg och saknad. Sant har Nadeschda talat, Ett lån är blott min glädje, Den finns hos henne ensam." Sin flickas hand han fattat, Han log ett vårligt löje: "Min glädje nu jag känner, Hvad gör Nadeschdas glädje?"

Väl sitter Balakitg i molnen och skakar sina långa, krusiga lockar, att stormen dånar i träden; men barnet hvilar i moders famn, icke behöfver det rädas för vinden. Nej, nej, snart blir det lugnt och träden stå still, ty han tröttnar att skaka sina lockar. Snart väntar Savina maken hem, glad, glad. Hon smyckar sitt hår med blommor röda. Deraf skimrar himlen i aftonglöd.

Hur dånar stormen bland asp och lind Och stör ej en gren, ett löf? Det moln, som följde din strand, Moskva, Nu störtar det ned till dig, Nu når det bryggan, som speglad hvälfs Högt öfver din böljas djup. Hvad sken! Ur dunklet en guldsmidd vagn Framljungar i ljus bron, Som viggar blixtra jockejer fram Och eldiga hingstars glans. En furstlig skara den skimrar nu.