United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, från gård till gård i byn jag gått, Gått från höjd till höjd, från däld till däld, Fåfängt letande ditt lätta spår; Nu i solens hetta är jag här." Så han sade. Till den gamle då Blygsamt steg den sköna flickan fram, Förde ödmjukt böjd hans grofva hand Till sin rosenläpp och frågade: "O Miljutin, gode fosterfar, Hvarför sökte du Nadeschdas spår?"
Så hon sade, och från hufvudet Tog hon kransen, tog ifrån sin barm Rosenstjälken, tog sin gördel sist, Kastade dem vidt i bäcken ut, Talande i stilla klagan så: "Tag, o bäck, Nadeschdas smycken du, Låt dem följa till Moskva din våg; Med Moskva de skynda till Oka, Och Oka dem för i Volgas famn; När med Volga sen de hafvet nå, Finna de min drömda ynglings bild: Gränslös, blodlös, famnlös är ock han, O, i drömmar blott omfamnelig."
Än likväl hon knöt en rik girland För sin klädningsfåll och talte så: "Om han kom, den sköne ynglingen, Om jag såg hans svarta ögas blixt, Som jag honom nyss i drömmen såg, Hölja ville jag i blommor mig, Skyla ljuft slafvinnans mörka dräkt Och, i färg en rosenbuske lik, Möta honom blott med ljus och doft. Men; o Sankt Georg, han kommer ej, Blott en drömbild är Nadeschdas vän."
Men i sorg hon talte milda ord: "Sörj, Nadeschdas vän, du ljufva bäck, Att din klara våg ej skölja kan Dessa rosenlemmars fägring bort. Skall jag bada i din lugna famn, Skall jag, arma, blomstersmycka mig?
Sagdt; och till Nadeschdas sida hunnen, Lämnade han tyst den gamle, flydde, Lik en skugga, dyster, bort i fjärran Och försvann i obekanta öden. Hvilken sällhet att till alla kunna hinna, Kunna ordna alla brister Och en liten blomstergärd af frid och lycka Blott med hjärtats vilja skapa!
När jag, den arme seglarn, Är från min blomstrand borta, Då skimrar för mitt öga Ej någon glädje mera; Ett ödsligt haf är världen, I höjd och djup är tomhet, I hjärtat sorg och saknad. Sant har Nadeschda talat, Ett lån är blott min glädje, Den finns hos henne ensam." Sin flickas hand han fattat, Han log ett vårligt löje: "Min glädje nu jag känner, Hvad gör Nadeschdas glädje?"
I Nadeschdas glada öga glödde tåren, Hennes bleka kinder brunno, Och med sammanknäppta händer för den höga Sjönk hon ned på knä och talte: "Om en bön är mig förunnad, om en önskan, Gif då, dyra härskarinna, Åt den arma, snart förgråtna, ensam blefna Hennes söners fader åter!"
Och slutligen har skalden, genom att emot Natalia Feodorovnas falskhet och flärd, då hon med målade tapeter söker bedraga sin kejsarinna, ställa fram Nadeschdas rena och af sorger förädlade gestalt, med beundransvärd finhet motiverat handlingssättet hos Katarina II, denna Nordens Semiramis, som här fått den ädla uppgift, att mänskligt återförena, hvad fördom och flärd åtskiljt.