United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag skyndade i hennes spår, jag ville I mina armar sluta än en gång Den afgud, som mitt hjärta evigt famnar. Jag nalkades, hon såg tillbaka då Och höjde hotfullt varnande sin hand; Förisad stod jag kvar på hennes bud, En blodlös bild, ur marmorns klyfta huggen, Lik sångaren i Plutos dunkla borg, Då natten tog hans Eurydice åter.
Så hon sade, och från hufvudet Tog hon kransen, tog ifrån sin barm Rosenstjälken, tog sin gördel sist, Kastade dem vidt i bäcken ut, Talande i stilla klagan så: "Tag, o bäck, Nadeschdas smycken du, Låt dem följa till Moskva din våg; Med Moskva de skynda till Oka, Och Oka dem för i Volgas famn; När med Volga sen de hafvet nå, Finna de min drömda ynglings bild: Gränslös, blodlös, famnlös är ock han, O, i drömmar blott omfamnelig."
Jag såg på dig, du såg på Oihonna blott; Jag vissnade, du, säg, blommade du? Din läpp blef stum, ditt löje försvann, din kind Blef molnet lik, en dimma af tårar, En blodlös skugga gick du i dagens glans, En irrande fläkt på nattliga mon. Så kom en morgon ensam du åter, stal I ovan lek ur skimrande kogret, Oihonnas lösta koger, en uddhvass pil; Den gömde du blodig djupt i din barm.
"Oihonna, din läpp är stum, Gif svar", så talte Morannal nu, "Hvi glesnar klangen af svärden? Finns Morvens ära ej mer?" Han sade. I bäfvan gaf Sitt svar Oihonna: "O fader, gläds! Snart, snart är sagornas Hjalmar En blodlös skugga på skyn. Han sviktar, hans hjälm är bräckt, Han mött tre söner af dig, o kung, Han kämpar ensam. I häpnad Står allt vid drottarnes strid.
Dagens Ord
Andra Tittar