United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sen denna stund en vålnad Från nejd till nejd han irrar, Ett mål blott har hans irring, Han söker dig allena. Nadeschda, från din furste, Från alla jordens makter, Från himmel och från afgrund Hans våld dig rycka skulle, Om han din fristad visste." "Min furste nämnt sin moder, Har hon ej modershjärta?"

En stund förflöt i tystnad, höjde lätt sitt hufvud Den sköna flickan åter: "Otaligt", hon sade, "Har nu min furste frågat, En enda fråga ville Nadeschda besvarad: Två gånger ren mitt öga Sett dessa lunder löfvas Och löfven åter falla, Och endast tvenne gånger Min furste har besökt oss. Han sagt dock, att hans glädje Finns här, ja, här allenast, Hvi kommer han sällan?"

Fri är hon buren; den, som till en ängel föds, Är fri ifrån sin födslostund, Och frihet ger jag henne nu, som gåfva ej, Men endast som bekräftelse." Och åter till slafvinnan mild han vänder sig: "Stå upp, Nadeschda", säger han, "Din rymd är fläktens rymd, din värld är fågelns värld, Du äger ingen herre mer.

Och vid den låga hyddans dörr sin häst han band Och såg sig om och trädde in Och kom om några korta stunder ut igen Och följdes af Nadeschda Och lyfte flickan lätt sadelknappen opp Och svängde sig i sadeln själf Och lät den ystra fålen pröfva sporrens udd Och flög sin kos som natten tyst.

Därför jublar fröjden nu i byn, Att den glade fursten blifvit vår, Därför festligt smyckar folket sig, Att den ädle kommer hit i dag, Därför samlas vi slottets gård, Att vår unge fader befallt. Upp, Nadeschda, kom , följ mig åt! Under vägen bryter rosor du För din lock, din barm, ditt smärta lif.

Det mänskliga värde, som ligger i ett rent hjärtas kärlek, vare sig den tager gestalt hos en lifegen som Nadeschda eller hos en fursteson som Voldmar, förenar dem bägge samma grund. ljuflig och ren som skalden målar denna kärlek, i månskensnatten i den underbara fjärde sången, hvem kan betvifla dess verklighet?

I sin tillfredsställelse öfver Nadeschda föreslogo Grot och Pletneff äfven andra uppgifter ur det ryska lifvet till behandling; men Runeberg hade med Nadeschda uttömt sitt ämne, och det var ej hans vana att upprepa sig.

Medan Runebergs sångmö hittills gifvit endast bilder ur den egna nationens lif: i Älgskyttarne dess allmoge, i prosaberättelserna dess borgarstånd och kustbefolkning, i Hanna och Julkvällen dess präste- och adelstånd, beträder hon med NADESCHDA den främmande världen i det land, hvarmed Finlands öde efter 1808 förenats.

När jag, den arme seglarn, Är från min blomstrand borta, skimrar för mitt öga Ej någon glädje mera; Ett ödsligt haf är världen, I höjd och djup är tomhet, I hjärtat sorg och saknad. Sant har Nadeschda talat, Ett lån är blott min glädje, Den finns hos henne ensam." Sin flickas hand han fattat, Han log ett vårligt löje: "Min glädje nu jag känner, Hvad gör Nadeschdas glädje?"

Högt i gråt vid denna fråga brast Nadeschda, Tårar kväfde hennes stämma, Men med händren, de spädas skuldror sänkta, den enas, den andras, Sköt hon båda sakta fram mot kejsarinnan, besvarande dess fråga.