United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !


Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun, när jag kommer ihåg dig mitt läger och under nattens väkter tänker dig. Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag. Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig. Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

"Säg", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din egen tanke fostrat, som förtrampat blomningen af din ungdom och spöklik visar din framtid såsom en graf, en afgud, som pekar den Eviges ljusa värld, hans grönskande jord, hans milda himmel, allt hvad som är heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hjärtas frid och din faders gråa hjässa, och, säger hotande och kulen: Se, allt detta är intet, förneka, förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig, mig, för hvilken det, som glöder, älskar, andas, lefver, är en fasa och hvars rike är den eviga tomheten, där intet väsende lifvar sitt stoft, ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gråter i kärlekens nåd."

Såg du rymdernas glada syner Högt från bergen i morgonens stund, Såg du vaknade strålar Dricka skälfvande dimmors dagg? Minns du skogarnas ljud, vinden Rör med vingen de darrande löf, Fågeln jublar och rusig Mellan hällarne bäcken flyr? Eller vet du, hur hjärtat klappar, När vid hornens och hundarnas skall Busken prasslar, och hjorten Står för ögat med hejdadt språng?

Bruden visste, att om hennes brudgum blef konung, blef hon drottning, och de 101 millioner änglar , v. 11, visste, att om jorden blef eröfrad, skulle de slippa att se det myckna elände, de många brott, som begås jorden, det myckna hån mot Herren och hans smorde, som de under deras tjenst jorden "för deras skull, som skola ärfva frälsning," hade måst bevittna. "Allt skapadt" jublar, v. 13.

"Därmed säger han: ringa var det oting, som icke var min härlighet." "Om han jublar, hvi söker han hat?" "Därföre att hatet mot Don Juan förstöraren är kärleken till Don Juan penitente. O Rikard, i förstöraren har han sprungit ut ur sig själf i blod och yra, i upplösning och död, i botgöraren återgår han ur tomheten till sig själf, med jordiskt kval och himmelsk glädje.

O fosterland; hvem spanar dina öden? Förborgadt är, om lyckan eller nöden En gång skall röjas i din framtids drag, Men hur du jublar , men hur du klagar, Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar Du minnas denna, minnas Döbelns dag. Senare samlingen. Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann, Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.

Därför jublar fröjden nu i byn, Att den glade fursten blifvit vår, Därför festligt smyckar folket sig, Att den ädle kommer hit i dag, Därför samlas vi slottets gård, Att vår unge fader befallt. Upp, Nadeschda, kom , följ mig åt! Under vägen bryter rosor du För din lock, din barm, ditt smärta lif.

Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem. Gläd dig icke, Israel, att du jublar såsom andra folk, du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud, du som har haft ditt behag i skökolön alla sädeslogar.

Hon vände sig åt sidan för att bonden icke skulle se, hur hon log, och det sporrade Valdemar att förvilla honom ännu mer. Det gick dem som i en springlek, där man blir ivrigare, ju yrare allt virvlar omkring, ända till dess man icke längre vet, var man står, och jublar allra mest. En måltid hade aldrig smakat dem bättre än den tarvliga, som de nu förtärde med träsked.

Jag själv har bådat upp mina invigda, ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar. Hör, det larmar bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mönstrar sin krigarskara. Ifrån fjärran land komma de, ifrån himmelens ända, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela jorden.