Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 maj 2025
Såg du rymdernas glada syner Högt från bergen i morgonens stund, Såg du vaknade strålar Dricka skälfvande dimmors dagg? Minns du skogarnas ljud, då vinden Rör med vingen de darrande löf, Fågeln jublar och rusig Mellan hällarne bäcken flyr? Eller vet du, hur hjärtat klappar, När vid hornens och hundarnas skall Busken prasslar, och hjorten Står för ögat med hejdadt språng?
O Ännu har min herre icke gift sig, Utan tänker ta dig, hem mot hösten." Och till hästen säger flickan detta: "Om jag visste, att du sanning talat, Ville jag slå sönder mina spännen Och dem gärna vid ditt betsel smida, Ville det beslå med idel silfver Och det med min halsked sen förgylla." Hjorten betar uppå bergets åsar, Betar en dag, sjuknar in den andra Och begynner klaga högt den tredje.
Men att de voro dödliga, därom fanns redan i den grå forntiden en aning, varåt Hesiodos gav sinnlig form i denna utsaga av en najad: Nio släkten av kraftige män mångpratande kråkan ser förblomma; men tre gånger fler snabbfotade hjorten. Tre hjortåldrar är korpens liv; korpåldrarne nio levas av Fenix, som bränd vi tio gånger få skåda, vi, den egisskakande Zeus' skönlockiga döttrar.
Jag ser, att skaror strömma hit från skilda håll Med brokigt skilda vapen. Gubbar, ynglingar Och männer, alla, alla synas hasta hit; Storm, uppror, strid är nära. Fegt har Rhaistes flytt, Den skalluppskrämda hjorten lik, och undgått oss; Hans stund skall komma. EN ANKOMMANDE SKARA. Hyllos, denna mötesplats Bestämde du. Hvar finna vi Eurysakes? HYLLOS. Säg du, Leontes, svara hvar, ifall du vet.
Ännu har under vida skyn Ej något skapadt mött min syn, Så armt, så hjälplöst och försmådt, Att det Guds vård ej röna fått; Den ser jag här, Ehvar jag är, Den ser jag fjärran liksom när. Hvem kläder blomman på grön äng, Hvem bäddar fågelns bo och säng, Hvem visar genom öknens sand Åt hjorten väg till källans rand? Ar det en ann', Är det ej han, Vår Gud, som allt af kärlek kan?
Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig. Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken För sångmästaren; en sång av Koras söner. Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Vila ifrån berget frågar hjorten: "O, du hjort, du djur från bergets skogar, Säg mig, hvilket bittert kval dig plågar, Då du, betande på bergets åsar, Betar en dag, sjuknar in den andra Och begynner klaga högt den tredje?" Sakta talar hjorten då till Vila: "Goda syster, Vila ifrån berget, Stort i sanning är det kval, mig plågar.
Dagens Ord
Andra Tittar