United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
När han med qvällen hädan går, Vid vännens flykt igen en tår Uppå den spädas kind sig röjer; Den förra, knappast född, vardt all; Men denna sväller tung och kall Och natten om den dröjer. Så qvinnan ock har på sin lott Af lifvets håfvor tåren blott; Den föds af fröjd, den föds af smärta. Men fröjdens skymtar och förgår, Och den allena återstår, Som ammas af ett krossadt hjerta.
Men ej handens ensamt var den skötsel, Hon dem skänkte; ofta lutad länge Med sitt öga öfver blommans öga, Lät hon så sin andes låga drickas Af den spädas blick och plantans dunkla, Tysta stoft af hennes själ besjälas.
Men drömmar smyga till den spädas sinnen, Oroande, försåtliga och grymma, Som störa pulsens gång och hjärtats frid; Och slumrarn kvider då, och tårar tränga Igenom ögonlockens trånga galler, Och modren sluter honom närmare Och närmare emot sitt bröst, till dess Han vaknar, ser förvånad opp och känner Den hulda snart och ler igen och sträcker De späda armarna med fröjd mot henne; Och det är bilden af vår sista stund.
Högt i gråt vid denna fråga brast Nadeschda, Tårar kväfde hennes stämma, Men med händren, på de spädas skuldror sänkta, På den enas, på den andras, Sköt hon båda sakta fram mot kejsarinnan, Så besvarande dess fråga.
Rörd, af modren hennes gåfva, själf en moder, Tog den höga monarkinnan, Men hon smekte mildt de spädas ljusa lockar Och till gifvarinnan sade: "Katarina tar ej skänker utan genskänk, Hon är van att återgälda; Därför nämn en billig önskan, goda dotter, Att sin skuld hon får betala."