United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men, som sagdt, äfven om Uppenbarelseboken har haft en delvis uppfyllelse under det förflutna, återstår ju dock, såsom de flesta medgifva, den futuristiska uppfyllelsen.
Hvart, hvart skall jag fly från dess obarmhärtiga klor, som slagit sig kring mitt hjärta? Den minsta stegring i detta lidande, och jag föredrager att dö. Men det återstår ju alltid. Hvarför kan jag icke pröfva arbetet först? Jag hvälfver och vänder de olika förslagen i mitt hufvud.
STÅLARM. Jag ej begär er nåd. Vår strid är slut, ert Finland är och Sigismund oss lämnat. Då är det bäst, att jag till döden går. Dock, nåd, o hertig, åt den lilla skara, som återstår af dem, min fana följt. Min ordern var, men modet det var deras. Och om ni önskar fosterlandets väl, dess ädla söner för dess framtid spara.
Ni vet, att jag kan skrifva, far, ni vet, att jag kan räkna. Jag har fört bok i tjugufem år. Jag vet, hvad jag på min smedja förtjenat och hvad mitt arbete inbragt. Ni kan räkna af mitt underhåll! Återstår dock på kistbotten af mina penningar ett par tusen silfvermark. De äro mina, och dem tar jag igen. Lagen är på min sida. Jag har min del.
Det är på samma sätt inom den merkantila och finansiella världen, som inom den industriella, att vi böra fråga, icke hvilka platser dessa två typer den teoretiskt och den praktiskt bildade yrkesmannen intaga, utan hvilka de lämnat kvar åt andra inom affärslifvet. Mycket litet återstår, i sanning.
En förbättrad folkuppfostran i detta ords vidsträcktaste bemärkelse utgör i sjelfva verket den enda grund, hvarpå rättmätiga förhoppningar om ett verkligt och varaktigt framåtskridande kunna byggas. Och vare sig man ser på detaljerna eller på riktningen af det hela återstår på detta område ännu nästan allt att göra.
Det sista draget, som återstår oss att omnämna af hans karakter, och som gör honom så fulländadt tragisk som om han vore en ren fantasiskapelse för ett drama, ur hans nästan demoniska medvetande om sin bråddöd. Ingen har vuxit så förtrogen som han med förgängligheten och undergången af allt jordiskt. Och denna förkänsla blir allt starkare, ju mer han nalkas döden.
Händelser, som förr saknat betydelse, draga nu min uppmärksamhet till sig, nattens drömmar ikläda sig formen av förutsägelser, jag betraktar mig som hädangången, och mitt liv förflyter i en ny sfär. Sedan jag nu bevisat förekomsten av kolämne i svavlet, återstår för mig att uppvisa väte och syre, som enligt analogi förmodligen skola finnas däri.
Men godkänna vi även detta vittnesbörd, så återstår att bevisa tillvaron av ett höger och ett vänster ty det var i vänstra benet du sade dig hava gikten. Du skall giva mig en definition på begreppet höger och en annan på begreppet vänster. Kan du detta, så återstår ännu att bevisa, att dessa begrepp hava någon grund i verkligheten.
Skoningslöst förlorad är Han annars, han och alla vi, hans trogna här. Men hvad? En väpnad skara nalkas skyndande, Om vänlig, om fientlig, vet jag ej. Dock se, Jag skönjer Rhaistes bland dem. Ve, nu återstår För oss ej räddning mera. Oss? Hvem aktar oss? Må vi förgås! Men dig, min unge konung, dig Skall samma öde drabba! EUBULOS. RHAISTES med en skara folk.