United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så den höga; vid dess fråga furst Potemkin Böjde djupt sitt ädla hufvud Och med ögat åter höjdt mot kejsarinnan Svarte mellan lek och allvar: "Blott ett medel, blott ett enda har jag funnit, Måtte detta bli begagnadt: Att vår dyra kejsarinna lefver länge."
Stum af häpnad stod furstinnan, men den höga Kejsarinnan tog då ordet: "Denne vördnadsvärde man från Peters tider Blir er skyddling, gref Bestuscheff; Ni, Potemkin, skall förfoga, att hans önskan Blir, som jag bestämt det, uppfylld." Sagdt; och åter inom slottets port hon trädde. Där på afstånd från de andra Stod en kvinna, skön, fast sorgen lagt sin blekhet På de ädla anletsdragen.
Högt i gråt vid denna fråga brast Nadeschda, Tårar kväfde hennes stämma, Men med händren, på de spädas skuldror sänkta, På den enas, på den andras, Sköt hon båda sakta fram mot kejsarinnan, Så besvarande dess fråga.
Med förundran har jag saknat glada landtmän Så vid slottet som kring bygden. Är det seden här, att folket drar sig unnan, När en härskarinna nalkas?" Så hon sade, och furstinnan ville svara, Men den höga kejsarinnan Gaf sin arm åt furst Potemkin i detsamma Och begynte återfärden.
Men häpnad slog furstinnans stolta sinne, Och hon skyndade att svara: "O, min dyra härskarinna, öfver fälten Leda endast smala stigar, Utan våda kan med vagnar man ej komma Till den lilla byn i fjärran. Min är skulden; om jag anat denna önskan, Hade vägen varit banad." Kejsarinnan log i mildhet blott och sade: "Intet hinder, min Natalia!
Sagdt; och stilla på den bedjande hon sänkte Med en stjärnas blick sitt öga, Men hon talte: "Denna gåfva af en moder Skulle alla ej förskjuta; Vill ni skänka kejsarinnan Katarina Edra båda vackra söner?"
Kejsarinnan log med mildhet Och fann godt begynna åter: "Ofta, ofta har jag skattat deras lycka, Som ett mindre rike styra, Blott en ringa krets, som lätt ett vaksamt öga Mäta kan och öfverskåda. Hvilken sällhet att till alla kunna hinna, Kunna ordna alla brister Och en liten blomstergård af frid och lycka Blott med hjärtats vilja skapa!
Tystnad rådde, tills den höga kejsarinnan Lyfte rörd sin hand och talte: "Hvilken anblick, hvilken tafla, ljuf och verklig, Dessa sekelgamla lönnar, Mellan gula, skördbetyngda stränder floden, Och på afstånd kullar, lunder! Säkert bor ett lyckligt folk i dessa hyddor, Som emellan löfven skymta Gladt i våra färger, röda, hvita, blåa, Nästan trängande hvarandra.
Rysslands moder, kejsarinnan Katarina, Fick en glädjetår i ögat, Men hon sade: "Jag är lycklig denna morgon, Jag vill skåda andras lycka. Furst Potemkin, låt befalla våra vagnar! Jag vill göra promenader Till de ljusa, vackra hyddorna där borta Och betrakta deras inre." Sagdt.
Kejsarinnan såg till höger, såg till vänster, Såg på gamla, såg på unga, Och hon stannade omsider majestätlig Mellan skarorna och talte: "Min furstinna, jag vill lämna här ett minne Af min vistelse på slottet; Blif min tolk till edra bönder, fråga folket, Hvad det önskar och behöfver."