United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vidt är dock fältet sträckt, Djupt är det dystra kärr, Gode, bli här, bli här'!" Täta skurar föllo ned om kvällen, Och mot natten höljde rimfrost fälten. Jag gick ut att söka den, jag älskar, Och så kom jag till den gröna ängen. Men på ängen fann jag då hans mantel, På hans mantel låg hans siden-bröstlapp, På hans bröstlapp silfvertamburinen, Och därunder sen ett gulgrönt äppel.
Och i betraktande av sin höga ålder tillät han sig också att giva den unga damen en liten vink beträffande toaletten. Men då fick den unga damen en ny gråtattack. I detsamma stack Elis Eberhard sin slitna mössa fram ur granhäcken och sade: Du Abraham! Ta och kila hem! Aposteln flyger ner över fälten, och det vore nog bäst, om du kunde komma först. Jag ska ta hand om tösen. Så försvann Abraham.
Där såg han klippan trygg bland stormar stå, En bild af mannens mod, en bild af hjälten, Där lyste kvinnans själ ur himlens blå, Och kärlek slog i blommor ut på fälten. Så ammades han opp, hans håg blef stor, Hans barm bekant med fröjderna och kvalen; Han tog farväl af hydda och af mor Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.
Han hade dessutom redan gått för långt; hela socknen visste, att han gick i friareärenden till Toimila, och att Hedda skulle besluta sig för Ella, tog man för gifvet; han var välbergad och kunde föda en hel familj; det var bara gubben, som var i vägen, och han skulle väl dö snart, annat kunde man ej vänta sig. Ella stod der och stirrade utåt fälten, blind och döf för allt omkring sig.
En matt, genomskinlig halvskymning utbredde sig över insjön och fälten och den lilla hyddan. På avstånd hördes skällkornas bjällror och vallhjonens rop, varmed de samla den kring skogsdungar och ängar spridda boskapen. Det tystnade alltmer: naturen beredde sig till nattens vila.
Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar. Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat.
Varm på fästet lyste vårens sol, Öfver fälten dagg och fjärlar blänkte, Och på ängen stod en ung viol. Vet du, hvad den täcka blomman tänkte? Jo, hon tänkte: O, hur ljuft att här Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta! Du, som mig i ljus och färger klär, Låt min blomning aldrig, aldrig sluta! Så hon bad. Var det en fåfäng bön? Var det fröjd, hon sökte, eller smärta?
Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom, näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna.
Hans salighet är långt större än den, som de hedniske skalderna trott sig finna i Tempedalen och de elyseiska fälten, i »Amphions röst ok Orphei lyre-klång». Derföre må hans närmaste och vi alla underkasta oss Guds vilja och förtrösta på hans hjelp samt laga så, att vi i likhet med den aflidne må »ur pust til lust» ingå i den eviga saligheten och icke till helvetet.
Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade: »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
Dagens Ord
Andra Tittar