United States or Macao ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingen såsom himlens hjälte, Blixtens broder, storma kan, Morerna flykt han jagar Och Almansors fana tar.

KATRI. Ser lögnen ut som jag, ljuger sanning. 1 himlens stjärnljus här jag för dig står. sant, som Gud har detta hvalfvet bygt, sant det öfver människornas synd, sjufalt förlåten, sjufalt remna skall, sant det är, att dagens klara sanning jag till dig ropar med din faders namn; Bengt Ilkainen. DANIEL HJORT. Det namnet förr jag hört.

Skrämmas skall hon, om hon mig blir varse. Ej för att böner höra, hit jag smugit. SIGRID. Gif åt mitt hjärta himlens kraft att segra uppå dess onda böjelser och tankar. Nionde scenen. De förra. O, att jag ensam vore med honom här! När skall den stunden slå? Skall jag till hennes fötter falla? Fråga hvad kärlek blott kan våga? Nej, ej än'? Hvad? Detta papper?... DANIEL HJORT. Ah, hon märker det!

Af himlens skyar kring dess topp, Af jordens spenar närd, Vid bergets fot, ur nattlig verld En källa springer opp. Hon späd ännu ej har ett namn, Och för sitt lopp ej ban, ej hamn.

Himlens salighet är jag trött . Osalighet är också högst otrevligt. Det kan inte ens Gud vilja mig illa. Men alltså, när jag nu dör, fader Arvidsson, slängs kroppen av som en utsliten päls, Fågel Jag blir ensam och får en ängel vid sin sida som leder honom till himmelens dörr i bästa fall, i bästa fall, jag bara föreslår.

Man kan, om blott man vill, det tror jag äfven. Hör, hur han gör sig till, den gamla räfven. I himlens namn, var höflig, han är sann! Här har jag tyget, som jag ställde väfven. v. DANN. Godt mod vid rodret har god hamn för stäfven. Men nu, om nu jag visste, hur man bäst Bör ställa till. Befall blott! Hela huset Står till er tjänst.

Och hela luften var mättad av blommornas egna, balsamiska doft. Nu i den tysta natten låg berget mörkt, men doften svävade än i stillheten och mot himlens mörka dok trädde tusentals stjärnor glänsande fram. Det var , jag varsnade stjärnevärldens doft; ty vad voro de annat än dagens lysande blomsterkalkar, fast längre bort. Kuntze tystnade; hushållerskan inträdde med kaffet.

Det var ej himlens vilja, att vi följande dag skulle se den berömda Kristianiafjorden i sin glans, fastän en norsk högerman ifrigt lade sig ut för oss hos Jupiter Pluvius, hvilken som bekant regerar i dimman.

DANN. Det var en blick, ett mänskoöga bara, Jag såg, men detta öga, denna blick, Dess färg, dess djupa glans, dess hela skick Såg jag i vida världen blott hos tvenne, Hos honom, honom, flicka, och hos henne. v. I himlens namn, kom, hjälp mig, herr von Dann! Kom, hjälp mig att mot målarn strida! Han kommer, båda komma, Trygg och han; Han fått den gamla dåren sin sida. v.

Hur kunde hon icke stå där och längta till sin grav, till änglarna i himlens blå och till människorna, till den ensamma och förorättade systern, ja, till harpbruset i Folkungarnas ålderdomliga sal, där hon hade suttit främmande och skrämd. Men mest tänkte hon barnet, som hon aldrig hade fått ha hos sig. Hon hade bara sett en skymt av korgen, den bars förbi celldörren.