United States or Armenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
RHAISTES. Ha, denna eld jag väntade; den blixt, som sköt Igenom gråa dimman ur ditt ögonpar, Jag ville se den, jag har sett den. Nu blott säg: Hur vet du, att jag talat lögn? TEKMESSA. Emedan jag, Den arma kvinnan, som du här förkrossa kan, På Xanthos strand åt Ajas födt Eurysakes. RHAISTES. Så är du den, jag anat. TEKMESSA. Du har anat rätt, Om för din konungs moder du mig hållit har.
När han hade hunnit utom hörhåll från klostret, stannade han så nära kanten av en ström, att släden skulle glida utför, om riddarna icke höllo sig stilla. Sedan spände han från hästarna och letade sig tillbaka genom den täta dimman. De farligaste äro nu ur vägen, och de andra sova, sade han till brodern.
Och hon lyssnade, som om hon hört på en märkvärdig främmande fågel, hvilken hon känt till i sin längese'n bortglömda ungdom. Slutligen tystnade han. Det skymde starkt och ifrån ån steg dimman upp. Han såg på henne alltjämt hans ögon växlade uttryck, det kom något vemodigt i dem, någonting frågande och beklagande.
Eftersom det bara är jäntan du tänker på. Jämt och samt. Aldrig gör du annat än springer efter jäntan. Det duger du till. Ingenting annat. Hon fortsatte att brumma. Men plötsligt snurrade hon runt i dimman. Vart ska du gå? Tror du jag ljuger, pojk! Att du inte skäms! Gå inte upp på loftet! Vänt, ska du få höra. Hur det var. Gå inte upp på loftet, säger jag.
Aftonrodnaden bleknade, skuggorna växte, dimmorna stego upp ända mot gården, dolde träden vid ån och kommo de stora björkarne omkring brunnen att se mörka och underliga ut. Vid Agreens torp, borta i öster, skymtade snart månen fram. Mot natten blef det visst alldeles klart; godt att dimman låg där och skyddade mot frost...
Var således välkommen, bäste vän kl. 5. Vid den tiden finner du mig der på kajen eller ombord på båten här. Löjtnanten tackade, men helt och hållet upptagen af att betrakta den vackra taflan omkring dem, lade han alls icke märke till patronens snöpliga sätt att invitera honom. Dimman höjde sig nu på allvar, solen bröt fram, klar och strålande, samt göt öfver trakten en hel flod af ljus.
Ja, föran nästa Sol från hvalfvet gått, Föran från Thabor hon förjagat dimman, Har stunden kanske redan honom nått Och blomman vid hans fot dock ser den timman. Och ej af ungdom, ej af sällhet rörd Sitt egg allt blindvis ödets lia pröfvar, Den natt som sagt en Far: "Din bön är hörd, En son Dig föddes!" sjelf den späda röfvar;
Lotta stirrade ut mot träsket ... fisken hoppade ännu i vassen, men dimman skymde bort för henne hela den vackra utsikten, dock såg hon dit, som ville hon genomtränga dess skymmande och fuktiga slöjor. Han tog sakta hennes hand. »Stackars Lotta!» »Det blir allt regn i natt», sade hon liksom i tankarna. »Den stiger inte, den faller allt.» »Hvilken?» frågade han.
Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt svåra, bäckarne svälde och dansade redan ned från fjellstupen, dimman vältrade sig tung ned i dalen; här kunde vi få sitta flere dagar.
Marken var ytterst kuperad, det gick backe upp och backe ned, mellan tufvor, våta och mjuka af regnet, och stenar hvilkas saftiga mossbeklädnad såg inbjudande ut. Dimman hade lättat litet, ångbåten hördes ett stycke ifrån, kom allt närmare och stannade slutligen efter ett långvarigt plaskande vid Hvitö bristfälliga brygga.