Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Herre Jesus, Guds son, kommer jag ur detta med livet, så lovar jag, så sant Gud lever, en ny krona med sju pipor av rena silvret det är hela barnaarvet till kyrkan rena silvret Herren välsigne oss och bevare oss, Herren upplyse sitt ansikte över oss och vare oss nådig... Genom dimman syntes ett ljus, rätt förut, stort, men suddigt som en hornlyktas!
Vem måste inte leka i ett sådant månljus! Men det blir sent. Vi få tänka på att gå in. Valdemar, viskade hon, stå stilla! Man kan stå sämre. Jag har inte bråttom. Flera gånger har jag hört, att det prasslat nere i dimman. Förmodligen någon av bergsmännens hundar. Nu sist lät det som steg, och det var en människas steg. Han stötte tämligen otåligt foten i tiljorna och böjde sig över räckverket.
Då måste också abbedissan bekväma sig att göra detsamma, fast hon var mäkta ond. Du säger alldeles sant, stränga moder. Men det var min egen älsklingsbroder, kanske den oskyldigaste, som fick sota för oss alla. Han halkade ute i slagsmålet och dimman och bröt nacken. Bed för hans själ. Abbedissan mjuknade en smula och måste åter läsa tre aven.
Herre Jesus, Guds son, kommer jag ur detta med livet, så lovar jag, så sant Gud lever, en ny krona med sju pipor av rena silvret det är hela barnaarvet till kyrkan rena silvret Herren välsigne oss och bevare oss, Herren upplyse sitt ansikte över oss och vare oss nådig... Genom dimman syntes ett ljus, rätt förut, stort, men suddigt som en hornlyktas!
Tätt invid Tomas snavade han och föll. Tomas stod ett ögonblick tveksam; så tog han honom under armarna, hjälpte upp honom och borstade av hans rock. Det var en gammal man; han var drucken och sade icke ett ord. Tyst som han kommit vacklade han vidare, en oredig kontur, som gled undan och suddades ut. Dimman tog honom, och han var borta.
Hon smög sig förbi basarne, knep en guldstickad grand i armen, stack en annan i sidan, puffade undan ett par altar och kom till sin vanliga plats, sjungande så starkt hon kunde. Hon stod snart temligen långt från sina kamrater, hvilka som vanligt något drogo sig undan henne. Hon märkte, att dimman för hennes ögon tilltog. Det blef skumt. Hon försökte öppna ögonen, men såg ej bättre.
Vad du är glad! skrattade Blenda. Glad till döds, ers Skönhet! Men med november kom nordvästen och drog bort dimman. Muren fick igen sina fönster, sina valv mot det fria, och det lättade. Nyet var klart och lovade vackert väder och kyla.
Underjorden. "Lif är kärlek". Vill du höra sagan om Kalmas dotter? Förgängelsen. Dunkel framrinner Tuoniströmmen . Hvem skymtar i dimman på dess strand? Hvem nalkas mörka Manala hemmet? Underjordens flod. Kalma står på andra stranden. Hon kallar Manalas jungfrur: "Kalmas döttrar, Tuoni nalkas det dunkla hemmet, den starke mannen, jordens herre, nalkas med byte. Stolt är bytet som han för.
Och nya trupper defilerade alltjämt, förstärkningar ryckte fram, och nere i sänkorna låg dimman som kanonrök efter dagens batalj.
Endast då och då, när dimman lättade för några ögonblick, kunde han se en lanterna på en av skutorna i hamnen kasta en blek och trådsmal strimma ljus ner i vattnet. Han stod länge rak och orörlig och stirrade på detta ensamma bleka ljus, som gång efter annan dök upp ur tomheten, glimmade till och dog bort. En mörk kontur närmade sig långsamt och vacklande genom dimman.
Dagens Ord
Andra Tittar