United States or India ? Vote for the TOP Country of the Week !
Beslut dig då att till din lefnads sista stund På Vestas altar vårda hennes helga eld. Om ej, så vet, att till ett otuktsnäste här Du föras skall, för folkets afskum där ett rof, Ett nesligt offer för den sämstes vilda lust."
STÅLARM. Jag känner ingen annan fred än den, som sätter landets rätte konung åter i frid uppå sin tron. Mig Sigismund har utnämt till krigsöfverste i Finland, jag skall mitt vapen lägga ner, när han mig så befaller ej då hertigen befaller det, ej annorlunda skall det fridens altar byggas, där jag tager utaf mitt svärd, än som ett trappsteg för riksföreståndaren upp till Sveriges tron.
O du, hvars helga altar jag så mången gång Mitt offer bringat, Dike, tag den gärd ock nu, Jag helgar dig på denna strand, hvars höga fjäll, Som dina lagar fasta, trotsa storm och våg. Allt, allt kan svikta, gäcka, rubbas, växla om, Men evigt oföränderligt det rätta är.
Hon smög sig förbi basarne, knep en guldstickad grand i armen, stack en annan i sidan, puffade undan ett par altar och kom till sin vanliga plats, sjungande så starkt hon kunde. Hon stod snart temligen långt från sina kamrater, hvilka som vanligt något drogo sig undan henne. Hon märkte, att dimman för hennes ögon tilltog. Det blef skumt. Hon försökte öppna ögonen, men såg ej bättre.
Så långt som mina krafter. Och huru långt dina krafter? Därhän att jag uppoffrar min övertygelse, mina känslor, mina släktförbindelser, alla enskilda plikter och mitt eget liv på lydnadens heliga altar, svarade Eufemios, härnied upprepande ordalagen av den lydnadsed han som präst hade svurit. Gott, sade mannen. I gärning skall du bevisa det.
Än en gång med blommor höljas, Än en gång med gråt besköljas, Må det altar, der Hon blödt. Snart ej mera någon finnes, Hvilken Hennes öde minnes; Hennes namn ju redan dödt. Ack! den tår, som der vi fälle, Ej allena Henne gälle, Oss den ock begråta må! Fast bland obemärkta öden Många än mot offer-döden, Såsom Hon, men långsamt gå!
En helig, oafvislig plikt befaller mig Ej blott att lämna honom ostörd själf, men ock Att skydda honom, vända hvarje våda af, Som kunde hota honom från ett annat håll. Väl vet jag, att min välfärd, ja, långt mer än den, Mitt offer blir på Dikes helga altar nu. Men hvad jag ägt och äger och förlora kan, Hvad gäller detta, då det vägs mot hennes bud?
SIGRID. Tälj den då! Du drömde kanske, att du sug ett altar, dit tyst en flicka kom och lade ner ett offer, och det offret det var hjärtat. Oroligt var det, ville icke hållas på altaret, men himlens änglar kommo och vaggade det in i sömn till slut och sade se'n till dig, som stod där när: väck ej det hjärtat upp med dina suckar, låt det ha frid och ljus. DANIEL HJORT. En vacker dröm!
Du har föräldrar, vilkas hopp du är och vilkas sällhet du bör bereda genom lydnad och ömhet. Och om de krav de ställa på din lydnad äro hårda, så lyd likväl! Din gud skall belöna dig och skänka dig en ny och högre lycka för den, som du offrar på den barnsliga undergivenhetens altar. Jag tror detsamma, men jag har ingenting mer att offra och ingen lycka mer att begära. Säg icke så, Rakel!
LEIOKRITOS. Så är det gjordt, och nu i glädje vänder jag Mig bort från denne, bort från blod och fasor, bort Från hot och vrede, främst till den, som segern gaf Och gaf mitt välde trygghet genom dennes fall. Zeus, konung öfver konungar, allhärskare, Tag mot den tack, jag ägnar dig på böjda knän, Och hör med blidhet åter, när för hägn och nåd Jag lofvar åt ditt altar hekatombers gärd.