United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Se, och en regnskur brast ur molnet, men icke af vatten; Rosor regnade ned, tycktes det, rodnande rosor, Klara som blod, och jag såg er skälfvande höljas af blomstren. Men tänker jag nu i mitt sinne: blodiga budskap Stunda väl söder ifrån med stingande törnen för mången."

Ja, för det våld du övade mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bliva utrotad till evig tid. den dag du lämnade honom i sticket, den dag främlingar förde bort hans gods och utlänningar drogo in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, var ju ock du såsom en av dem.

Jag har låtit vrida mig bort från min egen väg, jag har af detta begär efter lycka låtit leda mig in skamliga gömslen för last och uselhet, jag har kastats i landsvägsdiket att sölas i smutsen och höljas af förakt. Här ligger jag nu. Jag har intet kvar. Skam skam skam! Jag är en kvinna. Men är jag icke, som författare, också något af en man?

När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: »Var är nu HERREN, din GudMina ögon skola se med lust dem; ty skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet gatan. En dag skall komma, dina murar skola byggas upp; den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel. Han blottar djupen, att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset. Han låter folkslag växa till och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort. Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Ty mina fiender säga om mig, och de som vakta min själ rådslå med varandra: »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddarGud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. de komma skam och förgås, som stå emot min själ; de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsom vatten. Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skall övertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga. Man skall kasta sitt silver ut gatorna och akta sitt guld såsom orenlighet.

Än en gång med blommor höljas, Än en gång med gråt besköljas, det altar, der Hon blödt. Snart ej mera någon finnes, Hvilken Hennes öde minnes; Hennes namn ju redan dödt. Ack! den tår, som der vi fälle, Ej allena Henne gälle, Oss den ock begråta ! Fast bland obemärkta öden Många än mot offer-döden, Såsom Hon, men långsamt !