United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !
Helgonet satt i en halvt knäböjande ställning, med benen under sig, framlutad, stödd på de långa hårvuxna armarne, som lämnades bara av björnpälsen. Petros vidrörde vördnadsfullt hans skägg och knän, samt viskade därvid i hans öra: Fader, vakta din tunga! I Simons ögon blandades den vilda glansen med ett uttryck av klokhet och hemligt förstånd. Han nickade och riktade sin blick på Klemens.
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro; lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd. Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig. Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?» Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord.» Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.» Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
Välaktade herren, Nyss inkommen att se för en stund det glada gelaget, Stod åhörande rörd de växlade orden och talte: "Önska ej slikt, Rebecka, och tänk ej på grafven i otid! Hvem, då ej du mer rörs i den rymliga stugan, skall väcka Pigorna opp till rock och till väf, hvem pyssla med katten, Hvem ge hönorna mat och vakta på äggen beständigt?
Men hur har då Valdemar sluppit ut i skogen? Har han då inga lekbröder, som vakta på honom? frågade herr Svantepolk och satte den bara foten i snön. Lekbröder? Algot Brynjulvsson vände sig om och pekade på några andra barn, som stodo bakom honom. Här ser du den lille Tyrgils Knutsson, som aldrig kan ljuga och aldrig slår ett djur.
Doggen var då bara fem meter borta och med dessa djurs vanliga trohet, sprang han med vagnen för att vakta ut Klyvarbom. Så fick Karl Johan Klyvarbom sitta där, alltjämt kusligare till mods, och åka Ringlinjen runt, runt, runt....
Nämn icke detta namn, min fader! bad Petros med oro, ehuru ingen kunde höra dem. Jag vågade icke låta honom stanna kvar, ty du förmår ej vakta din tunga. Du har rätt, sade gubben och lade båda händerna på sin hjässa. När jag har knäböjt länge, blir jag så besynnerlig här uppe. Det susar och brusar i min hjärna. Men låt mig få återse honom! Jag skall nog akta mig.
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.» Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
Väcken mig, när Jeppo slutat. JEPPO. Så här är historien. Det hände år fjorton hundrade åttio... Fjorton hundrade nittiosju. JEPPO. Rätt! 1497, på en viss natt mellan onsdagen och torsdagen... GUBETTA. Nej, mellan tisdagen och onsdagen. JEPPO. Ni har rätt. Denna natt då såg en färjkarl vid Tibern, som hade lagt sig i sin båt vid stranden för att vakta sina varor, någonting förskräckligt.
Jag skall, vid martyrernas benrangel, vid helgonens relikskrin, hädanefter vakta min tunga för denna synd. Ack, när få vi återvända till vårt Korintos, goda Eusebia? Detta Aten, i vilket kejsarens vilja kvarhåller mig, denna stad, som skenbart är så lugn, så stilla, så avlägsen från händelserna, ah, du anar icke vad som jäser i hans barm. Min själ är i oupphörlig spänning.