United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Redan innan det andra slaget hann måttas, var följande samtal å bane: "Håll för Guds skull upp, herr Gyllendeg, ni gör en omänsklig gärning, då ni slår den, som ni borde tacka på edra bara knän!" "Tviskinn och brända bullor! Hvarför skall jag tacka honom?" skrek herr Gyllendeg; emellertid höll han upp med det tillämnade slaget.
Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»: dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad. Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Häpen såg jag hans klor och vredgade käftar i täflan Måttas mot ynglingen då och nära att slita hans lemmar, Innan jag hann med mitt riktade spjut framila till bistånd; Men då jag nalkades djärf och stötte det djupt i hans strupe, Vände han vreden mot mig och det blodutsprutande gapet.
Då han mötte sådana, tog han dem antingen med sig hem eller, om han hade andra ärender att ombestyra, bad dem uppsöka hans hus, tilläggande vanligen dessa ord: "Säg åt mor, att gubben skickat." Mor förstod då ganska väl, att de borde mättas och få sig natthärbärge utsedt. Från samma trakter som den nyss omnämnde kom i samma ändamål som han en annan person till staden.
I Projekt till en poetisk förening måttas ett hugg mot den götiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen den gängse poesins osanna förhållande till naturen prisgifves åt löjet.
Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter. Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra. Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst. Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
SIGRID. Jag lämnar eder nu. Femte scenen. Johan Fleming. Daniel Hjort. En himmel är den ljufva flickans själ, så klar och ren, att minsta vårmolns skugga märks därpå. Hjort, du mår icke väl? DANIEL HJORT. Vill ni mig hjälpa? JOHAN FLEMING. Du saknar sysselsättning, och din själ blir trött af bara intet, tanken mattas och lynnet bittert blir.
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro; lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd. Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig. Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.