Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Ja, föran nästa Sol från hvalfvet gått, Föran från Thabor hon förjagat dimman, Har stunden kanske redan honom nått Och blomman vid hans fot dock ser den timman. Och ej af ungdom, ej af sällhet rörd Sitt egg allt blindvis ödets lia pröfvar, Den natt som sagt en Far: "Din bön är hörd, En son Dig föddes!" sjelf den späda röfvar;
Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för att slakta! Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din egg kan bliva riktad. Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.
Ej bjarmen var min ovän, för hans skull ej Mitt lugn mot hafvets stormar jag bytte; Jag drog mot den, som gäckade fräckt mitt bud Och gjorde min svurna ed till en lek. Träd fram med slutna hjälmen du man, hvars dåd Blott svagt med tungans gissel jag agar, Ett annat språk jag önskar att tala nu, Med skarpare egg det biter kanske.
Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.
Säg, Ebba Fleming, har vår strid, vår sak en sådan blodig handling på sitt samvet? Säg att den det ej har, och jag skall ega ett lejons kraft, ett svärd på hvarje finger, en blixt uppå hvar egg! EBBA FLEMING. Till striden, son! JOHAN FLEMING. Ja väl! Till strid med hämndens, hatets brand! Bort kärlek, ömhet! Arma fosterland! Ett boningshus till höger i förgrunden. Afton. Nionde scenen.
Brynjan av lombardiskt smide glänste redan som klart silver. Och svärdet, det tunga, stora svärdet! Två egg hade det, en mot de fattigas förtryckare, en mot kvinnornas och de svagas förföljare, båda till bävan. Hur lyftes det icke mot solen och synades, så att ingen rost fick äta sig fast i det skinande stålet. Magnus log, då han tänkte på broderns ord om den unkna luften i ett hus utan kvinnor.
Dagens Ord
Andra Tittar